Ofta så vill jag ha det som Scarlett har just för stunden.
I många fall så får jag det bara genom att gnöla lite eller var väldigt utstrirrande och besvärlig. Men så ibland så säger matte till mig att jag inte får och står på Scarlett sida. I vanliga fall så finns det alltid massor med leksaker, märgben etc för oss att välja mellan så vi behöver inte bråka om sakerna. Men se de kan ju inte förstå att just det som är i Scarletts mun, ja det måste ju vara det absolut bästa att ha. Så enkelt är det!
Utomhus nu när det är snö ute så har vi inte så många leksaker ute. Ja det finns en del (och så kan det hända att vi bär ut mjukisdjur och lägger i en snödriva). Men vet ni hur härliga de mjukisdjuren är att hitta sen. När de legat i snön och frys till sig så är de hårda och goa att busa med. Sen bär man in dem igen. Då mjuknar de till, blir blöta och plaskiga och urmysiga att leka med. Fast det finns gränser, när jag försökte att ge matte en nytinad blöt leksak när hon vilade. Nej att lägga den på huvudet och dra fram och tillbaka gav inte alls det gillande och uppskattningen som jag räknat med. Det ledde inte ens till en busstund.
Så idag så rushade jag och Scarlett runt i snön där ute, och hon hittade ett kvarglömt, utburet tomt märgben.Ja det var ju inte tomt nu utan fyllt med snö. Hur häftig leksak som helst. Men denna gången så vägrade Scarlett att skänka det till mig… varken en sidoattack eller gnöl fick henne att ge med sig. Hon var faktiskt nästan lite bitchig och sa till mig så jag skuttade åt sidan.
Så först har hon märgbenet, sedan tappar vi bort det i snön, och när jag sedan hittar det så blir jag av med det. Världen är allt bra orättvis!