Dagens har gått riktigt bra trots raketer och bom och pang utanför. Med en långpromenad i skogen där nosen fick gå i ett i ett för att hålla koll på alla spåren för älgar, grisar och allt annat som sprungit där var man faktiskt lagom trött för att klara dagen. Men det har inte varit så farligt mycket av det i år så det var inte förrän efter nio tiden som jag gick och la mig vid bordet. Ingen panik, inget sånt alls utan jag bara låg där och hade koll på läget. Först vid tolvsnåret så blev det lite jobbigt och jag ville springa och gömma mig. Zorro han gick ut i uterummet och kollade vad som hände och vad det var sådan uppståndelse kring. Men se det hela intresset la sig ganska snabbt för Zorro och han kollade läget om det fanns något gott kvar på bordet han kunde stoppa i magen. Själv så viftade jag på svansen och kom och mötte matte och husse när de kom in, istället för att ligga i en hörna och tycka att världen är dum.
Men man vet efter att man uthärdat den jobbiga stunden – då kommer den stora stora belöningen!
Champagne och det ska drickas ur champagneglas. I år var det lite kortare glas = lättar att nå botten. Men det var också en annan sorts champagne som faktiskt var lite surare men se den gick ner iallafall.
För den som inte tror boxern har en så lång tunga – kolla i slutet på filmen och bedöm sedan.
Jag måste säga att jag älskar gästrummet och jag hatar gästrummet. När jag själv får välja och bestämma tycker jag om att smyga mig i gästrummet och hoppa upp och lägga mig tillrätta i soffan där och bara njuta. Men när matte lämnar huset, eller ens bara går ut i det där roliga huset på tomten där det bankas och spikas mest hela tiden. Jomen se då förväntas vi att var i gästrummet. Så varför nu detta då? Jo, för Zorro han är ett sådant utforskande litet monster att han sett till att jag blir kollektivt bestraffad. Om han nu äter choklad och beter sig när de tvåbenta är borta så kan HAN få sitta i gästrummet och uggla för sig själv när vi blir lämnade ensamma. Men se det går inte alls för sig för det ska vara rättvist i detta huset. Rättvist – det finns väl ingen rättvisa i att jag tvingas göra något jag inte alls vill bara för att han ställt till det och fått det infört med nya husregler. Jag blir klart sur och trumpen och bara vägrar att ens närma mig gästrummet när matte säger kom. Mutor med prinskorvar, godbitar etc går inte alls hem för jag vet minnsan att jag håller på att bli lurad. Fnys på sig lillebror som ställt till det. Superfnys på sig matte som inte bara stänger in honom och låter mig ha huset i lugn och ro för migsjälv utan att hitta på massa hyss och bus.
Som om det inte var nog med att bli orättvist bestraffad. Så är det pang och bomber på gång. Ja, att den där otäcka dagen fylld med bomber och granater närmar sig det har jag förstått. Idag så var det på en CD skiva med fyrverkerier och dessa pangande. De tvåbenta satt förundrat och tittat och sa ooo och aaaa och fiiiiinnntt och försökte bestämma sig för vilken raket det ska köpas. Själv så satte jag mig vid bordet för att få lite extra tygghet och säkerhet. Klart beredd att kasta mig under bordet om så behövdes. Där satt jag och tittade lite surt på dem och undrade om världen skulle rasa ihop idag eller inte. Zorro han hade krupit in i buren och där låg han helt oberörd och snarkade vidare.
Supertradigt väder och som om det inte var nogs så är det mörkt mesta delen av dagen.
Jag vill försöka att föklara för er att min äta sova klocka är ganska så väl kalibrerad mot sol och mörker och kanske lite mindre mot det där dumma klockan med visar som går på samma sätt varje dag utan någon som helst hänsyn till ljus och mörker.
Så en mörk dag som idag, innebär att jag redan vid två snåret tyckte att det började bli dags för kvällsmat. Nu fick jag tålmodigt vänta tills klockan blev strax efter fyra snåret. Sen ska vi inte tala om att jag dessutom tyckte att det mycket väl kunde vara tid för ytterligar ett mål mat vid typ 20 snåret. Nu blev det inte mer än en omgång kvällsmat men sen så hade jag världens möjlighet till att “arbeta” ihop lite extra lön vid sidan om. Det var balansbollsträning och lite vanligt sitt, ligg, stå, stanna träning och sen städa undan leksakerna. Det gick lysande frånsett att både jag och Zorro ville upp på balansbollen samtidigt vilket vi testat tidigare utan så lysande resultat. Men det är träning i sig att väääännnttttaaa på sin tur.
Sen fick vi faktist lite extra lördaggodis – det var någon form av återanvändning av våra märgben. Märgben som vi tuggat ur som matte sedan fyllt med lite risgrynsgröt så här i juletid. In en stund i frysen och sedan fick vi jobba lite för vårt lördagsgodis – smaskens!
Matte har så urdålig timing. Hon gick ut en liten stund och då passade jag på. Skutt och stå på bakbenen så plockade jag ner den stor stora chokladasken som inte fick plats i den stängda godislådan.
Mums – jag började lite snabbt att glufsa i mig chokladen, det var lite besvärligt för de var massa folie papper och skit runt de flesta av dem. De var ett par som innehöll söt och stark dricka också, lite extra gott. Sen kom matte in, jag rusade bort i dörren och mötte henne med lågt huvud och svansen mellan benen. Jag hade ju inte ens hunnit få i mig hela kartongen och kanske viste jag dessutom att det var illa gjort och att matte skulle bli arg.
Jag hade så rätt, hon kastade sig in med skorna på och undrade vad jag hade gjort, såg chokladasken och bara skrek åt mig att jag var dum i huvdet och en förbannad skithund. Därefter så kastade hon sig fram tog tag i asken och leta upp de bitarna som låg spridda på golvet. Slängde fram en våg och vägde dem. Rusade in och hittade Scarlett slet upp munnen på henne för att sniffa. Scarlett luktade inte choklad så hon fick ligga kvar och vara i fred. Därefter så kom det fram papper och penna och en miniräknare som om matte skulle lösa ett större problem.
Chokladasken innehöll från början 750 gram, choklad som var kvar och vägdes var 120 gram. Lite var redan uppätit tidigare. Allt var inte choklad utan mycket likör -räkna bort lite till. Lite var ljus mjölkchoklad och en del var lite mörkare. Hon svor och sa djävla skit – måste kräkas!
Sen kom hon efter mig, tog tag i mig och så körde hon fingrarna i halsen på mig flera gånger. Men det ända som hände var att jag harklade lite. Därefter så kom hon på att människor kräker när de får i sig kanel. Så ut i trädgården och så skedade hon in en stor omgång kanel i munnen. Smakar för äckligt men inte kräktes jag av det. Men jag lyckades smitta iväg från matte och vägrade sedan att komma till henne igen…inget KOM, STANNA funderade där ett litet tag. Men insåg sedan att det inte var läge att få matte ännu mera upprörd. Så gick vi in igen. Matte hade gett sig den på det hela, så ner med halva handen och så kittlade hon mig typ på magmunnen. Det var mer än till och med jag kunde tåla. Så jag harklade upp en liten matskedsstor chokladkladding. Sporrad av sin framgång så körde hon ner handen i halsen på mig igen, upp kom mera chokladkladd. Så en gång till och då kom det upp fina osmälta chokladbitar och en större omgång. Sen så sa jag stopp – även om hon körde ner handen en gång till så kom där ingen mera. Matte tittade på golvet och verkade ganska nöjd ändå för hon slutade att terrorisera mig och jag behövde inte åka akut till kräkdoktorn när matte lyckades själv. Okej hon fick en lite blodig hand på köpet men men.
Sen var det dags att dricka, jag har en osviken regel det är att när det ställs ner en ny skål med vatten så måste jag bara vara först att dricka ur den. Det var hemskt vad vi fick nytt vatten i ett kör där ett tag, så jag drack massor så resten av kvällen fick jag springa ut i trädgården och kissa hur många gånger som helst.
Förutom mitt chokladäventyr så hade vi faktiskt besök också, vi har ju inget staket kvar så grannens hund kom in på oväntat besök. Rusade fram till matte och såg inte Scarlett som var i koppel och skulle gå in. Men det gick bra de hälsade lite halvfint. Själv stod jag på tomten bakom det staketet och funderade på att hoppa över eller inte. Men valde att inte hoppa – tack sa matte!
Det innebär att det snart är dags för nyår. Jomen det vet man för den där CD skivan med de där otäcka raketerna. Men innan man kommer det så är det mat, mat, massor av mat, och så lite paket också. Men det är dock ett litet lite pitstop som måste passerat på vägen mot julafton.
FOTOGRAFERING, nu pratar vi inte om vanlig fotografering som går ut på att fånga ett ögonblicksbild i det vi gör. Utan nu är det dags för superposering. Man ska ha något julaktig på sig antingen runt halsen eller på hvudet – det är bara för att de som tittar på bilden ska veta att den är tagen i juletid.
Jag har ju varit med förr så jag vet hur det går till och så här såg ett par av mina bilder ut:
Zorro är inte alls riktigt lika med på noterna och gillande till att bli utspökad framför kameran, så här såg ett par av hans bilder ut.
Det hände mig idag på promenaden, att jag fick huvudet under vatten. Nu snackar vi inte om att det regnade och jag fick vatten på huvudet. Inte heller som talesättet säger att ta sig vatten över huvudet men jag har inte hört något om att ha huvudet under vatten. Men så var vi ute och gick ute i off road – vi kom till en liten bäck. Det var knädjup och ett skutt brett. Matte försöke hitta bra ställe att gå över – jag hade redan hittat det. Så jag kastade mig över. Bara för att nästan över tog det stop och det blev en tvärnit. Skitdumma kopplet som satt fast i matte var inte längre. Så istället för att fint landa på andra sidan så blev det tvärnit mitt i hoppet och jag föll på sidan rakt ner och landade med huvudet under vatten. Jag hade tur som slog i sidan mot den mjuka mossan som var riktigt tjock och go och kom snabbt på rätt köl igen och upp och över på andra sidan. Min jacka och jag var blöt och jag var inte alls en glad tjej längre. Zorro han kom och tittade till mig och undrade vad jag egentligen sysslade med. Men jag slog mig inte så promenaden fortsatte vidare. Vid nästa lilla bäck vi skulle över kan jag säga att matte kommenderade VÄNTA och jag var lite halvsekunden avvaktande innan jag försökte att hoppa över. Men inga problem där inte utan det gick som vanligt, man hoppar flyger över och landar på andra sidan.
Väl hemma på kvällen så kom mobror, momor och mofar och det fixades och stökade i köket. Inte för att vi fick smaka varken lussebullarna eller sillen. Ja, ska inte säga så för Zorro han sög till sig en lussebulle men den sögs ut ur munnen på honom lika snabbt som tanken.
Zorro han begrundande mycket noga vad husse gjorde som satte upp ett träd inomhus. Har jag fått ett eget kisseträd inomhus? Jag sa till honom att skärpa sig och att detta inte är ett vanligt träd utan ett specialträd som har ljus och glitter och sånt. Med lite tur så kommer där dessutom att ligga paket under granen också. Zorro sa – oj så häftigt att få öppna massor av paket. Men jag försökte att förklara att just de paketen får man inte öppna själv. Se han verkade inte alls förstå konceptet med paket som man inte får öppna – då är det ju inga paket sa han!
Idag så var han liten flängd den där brossan. Han började morgonen med mycket nära uppvaktning. Han pussade mig, åmade sig och kråmade sig och var som värsta tuppen i hönsgården. Sen så försökte han para sig, jag tittade på honom och sa – lille vän där finns ingen där så bara lägg av. Då kastade han sig ner på golvet var undergiven och kom stutsande upp igen och pussades, sniffades och liksom nästan slog knut på sig själv i sin iver och uppvaktning. Först efter att jag tog upp överläppen och gav honom en dubbeljabb höger, vänster så la han äntligen av.
När det sedan var tur för hans promenad så levde han rövare och var fullständigt döv och obegåvad i vardaglighetens utmaningar som att gå i koppel. Så det blev en superkort vända innan mattes tålamodsstubin var utbränd. De kom hem med raska steg och så fick Zorro springa av ruset i benen i ett par varv på tomten innan det blev träning varvat med bolllek i en timmes tid. Jag fick också vara med men jag tänker då inte alls erkännat att jag själv tappat lite av det där finliret i träningen. Fot och fint sättande vid sidan var kanske lite halvdant om matte för säga det – om jag själv får säga det så var det lite mera personligt och kreativt.
Vårt förråd har tydligen gått och blivit till ett superroligt hus. Jo så måste det vara för de tvåbenta hänger där ute hela tiden. Matte, husse, mofar och mobror alla är de där ute och väsnas och håller på med massa saker.
Vad är de som är på gång där inne ?
men kanske viktigast av allt varför får inte vi boxrar vara med i allt de roliga som pågår där?
Matte hävdar att isolering, gips, plast och sånt inte är så kul och inte varken roligt eller bra för boxrar. Övertygad om att hon har helt fel men eftersom jag inte får vara där och kolla läget så kan jag ju inte göra det.
Man får väl bara vänta och se vad som händer – men det är ju något stort på gång, uppgrävd trädgård och nu ett roligt hus. Väntar med spänning på vad som kommer att ske.
Idag så skedde någon tradigt, vi fick åka med till stan och gå promenad på vägen för att sedan sitta i bilen och vänta medans det handlades. Supertråkigt, urtrist. Men väl hemma sedan så gick jag noga igenom vad som handlats för att se att inget missats och att allt var till mig…
Där har man legat borta på bädden vid brasan, man kanske till och med har krupit under täcket lite och är hur varm o go som helst. Man drömmer goda drömar om att springa och busa och leka (och kanske jaga ett rådjur eller två) och massa god mat.
Eller som idag , legat på bädden och fått en go halvkroppsmassage (ja orkade inte vända på mig så blev bara halva kroppen som massage) Ja nu är det inte massagens som är någon tortyr för det är riktigt go och mysig.
Då händer det- kvällens tortyr- Du ska ut och kissa!
Man ska stiga upp och gå ut det är kyligt, mörkt och så regnar det.
När vi inte har staket så är det koppel på också.
I övrigt så har det varit folk hos oss idag och installerat mera, idag blev det installation av luftvärmepump. Så ingen promenad han vi med för vi kom gatan ner när bilen kom och vi fick vända. Men bus och lek i inhängnaden har vi fått ihop.
Jag erkänner att vi har tomtar på loftet, vättar i skogen och möss i väggen. Så jag förstår inte alls hur allting faller på mig?
Det skulle kunna hända, kanske, eventuellt, möjligtvis att jag någon gång skulle kunna sno, ursäkta jag menar ju ta en liten munsbit för överlevnad, från bänken i köket. Så hände även idag!
De tvåbetna försvann ju och då vet man ju inte om man kommer att dö av svält och om de någonsin kommer att komma tillbaka. Så jag tog ett litet slik på mackan som låg där. Oj den smakade annorlunda – så jag stod och dinglade med tungan och funderade på detta när matte kom in och frågade vad jag gjorde. Ingetings alls sa jag. Då gick hon upp där uppe en kort stund. Precis lagom stund för mig att ta mackan och äta upp hela den. Mackor brukar vara gott men denna var annorlunda, riktigt annorlunda.
Matte kom tillbaka lagom tills jag hade svalt ner dem och tittade på mig med stora stora förvånande ögon. Hon var inte arg utan mera förvånad och överraskad. För tydligen hade den specialpålägget med 1-2 matskedar av röd currypasta. Så matte räknade ut att jag skulle få mig en läxa, jo men jag fick faktiskt lite knip i magen en liten stund men då fick jag lite ris och vispgrädde och då gick det över på ett kick. I övrigt inga problem att rapportera utan ni får jag äntligen lite smakrikt mat – istället för tråkiga pyttor som smakar lika dant varje dag….
Nymodigheter är ett mycket fullt ord. Det innebär att matte har kommit på nya ideer och tankar och sen ska man rätta in sig i ledet. Nu är det röjt och boxerfixat i gästrummet så när de tvåbenta åker iväg på fest och kalas och roligheter (ja för tvåbenta är aldrig iväg på annat än skojsigheter). Då är det tänkt att vi ska vara där – och inte få ha hela huset för oss själva. Nje, se jag gillar inte alls det där med nymodigheter!
Kan också säga att om det hade varit det ovända och jag hade kommit på en brilliant idea och sedan dessutom haft tid att förverkliga den, ja men så då kallas det för rakarhyss och upptåg.
Men jag ska nog slå mitt kloka huvud samman med Scarlett. Fast Scarlett hävdar att hon är klok och jag är mer mot uppfinningsrik. Det älskar jag, Scarlett har ett stort tungt ok (Klok )medans jag ju är rik – (Uppfinningsrik )
Men se det får Scarlett att fnysa och säga att hon är OK – som i okej, typ väldens bästa tjej.
Om man behöver gå ut tidigt på morgonen eller mitt i natten så bara traskar man runt och så vaknar husse och hjälper en. Nu är det inte samma sak med matte – hon sover vidare. Så när husse är iväg så vad gör man då?
Jo man kallar in det tunga kavalleriet!
Så behövde gå ut och trots att jag innan jag gick ner lånat husses säng så blev det ingen reaktion. Det hände ingenting och där stod jag nu med benen och svansen i kors och behövde gå ut. Annars kan jag då absolut skälla men se vågade inte för då hade det kanske hänt en olycka. Då är det tur att man har en fantastisk syrra. Scarlett hon tog till aktion, rusade upp för trappen. Hoppade upp i sängen, trampade fram och tillbaka på matte och vrålade VAKNA! Yrvaken kom matte ner och eftersom det fortfarande inte är staket runt tomten efter grävarens framfart måste hon följa med ut. Så ut i kopplet och så fick jag kissa – oj vad skönt!
Sen så har det varit vettigt väder så sen när det ljusnade och mofar kom förbi för att hjälpa matte lite så fick vi vara i trädgården. Vi hade täcke på men det var inte alls dumt väder så vi var faktiskt ute riktigt länge och letade godis och underhöll oss med skutt, bus och lek tillsammans.
Idag så hade vi en stunds riktigt flow och faktiskt också lite flyt. Nu pratar vi inte om det där halkiga flytet som bilen hade på vägen när den bara flöt uppe på isgatan. Men väl parkerade så var stigen där vi skulle gå helt okej och inte alls isig.
Vi drog iväg ut i skogen för en härlig långpromenad, vi har hittat en runda på lite dryga halvmilen som vi traskar på. Så sätts vi fast i baggenbältet och så tas de där stavarna fram och så går vi. Idag så hade vi ett härlig flow – det bara gled på och inget drag i kopplet och kisse och sniffepauserna fick vi ihop bra utan att få tvärnit på ekipaged var 20 meter. Så idag hade vi kunnat gå mycket längre för det bara rullade på och flöt på och så var vi tillbaka till bilen. Vilken tur vi hade som inte hade längre runda för vi hade lagom kommit in i bilen när det (återigen) började regna.
Det kom in en främmande boxer i vårt hus. En vuxen boxerkille var det dessutom. Har ju sniffat att han är här på våra promenader och Scarlett hon säger att det är Charlie, gammelbrossan Royals bror. Usch det låter svårt mycket bror och gammalt. Men som sagt vi fick vara i uterummet medans han kom in. Han sniffade runt i vårt hus och när vi såg honom så bråkade både jag och Scarlett med varandra och han blåste upp sig på andra sidan. Men sen fick han gå in och få lite massage av matte. Men se han hade lite svårt att slappna av utan var så mycket mera intresserad av vad vi sysslade med. Men det blev inget boxerbus lek här inte (eller slagsmål för den delen heller). När han sen gick hem och vi fick återta vårt hus , oj vad det sniffades och nosades i varje liten vrå efter vår gäst.
Idag så hade vi över lite grannar på glöggbesök. Men se det var så supertråkigt för vi fick då inte alls vara med utan snällt ligga tyst och lugnt i gästrummet under tiden. Det där med hundrädda besökare är supertråkigt, men de pratade iallafall om oss. Samt vi blev mutade med en stor och fin tjurmuskel och de stannade inte så länge så slutet gott allting gott.
Jomen vad gott det är med sushi ris. Så gott att jag utan problem smaskade i mig det okokt medans matte och Scarlett var och la lite lappar i brevlådorna. Men se oj oj oj vad hon blev förbannad när hon kom hem. Mina cirkustrix att ta mig upp och fram i köket och plocka ner saker var inte alls uppskattat.
Men jag är en survivor som säkerställer att även om husse och matte skulle försvinna så skulle jag få i mig mat.
(och vatten finns väl i toastolen ??!!)
Idag är det min födelsedag och jag blev uppvaktad. Det blev lite smarrigt till frukosten med potatismos och korv till den vanliga maten. Senare på kvällen så blev det leverpastejsmörgås innan det var dags för paketöppning.
Det var en liten hästleksak som gnäggade. Det var toppenkul att få paket och öppna. Jag skuttade runt och busade med den.
Men det tog inte lång stund innan Zorro kom och sa att han också ville ha den. Men då så jag – morrr – ge tusan i den den är min. Tro det eller ej men Zorro han gruffade lite och gjorde ett försök att sno den, lyckades men fick bannor av matte och så försökte han igen innan jag fräste åt honom rejält så att han gick och la sig. Så fick jag ha den för mig själv.
Jag låg och nannade i den ena bädde och Zorro i den andra, men se när jag reste på mig och gick bort för att dricka så kom han till liv supersnabbt. Kastade sig ner och flög bort som en vind och tog leksaken innan han gick tillbaka och la sig tillrätta med den. Men okej då hade jag fått ha den till att börja med iallafall! Och jag hade nästan dödat ljudet i den också…
Men det såg lite mörkt ut ett tag för idag blåser det storm, regnar massor och strömmen har förvunnit ett par korta stunden.
Idag så har det bara blivit korta promenader för matte har fått en kråka i näsan och en tupp i halsen.
Så Zorro han fick en kort morgonpromenad och jag fick en kortare. Men se när jag kom ut och gick på gatan så kunde jag sniffa att det luktade äpple. Det fanns inga äpplen kvar på gatan men matte hon pallade ett äpple till mig. Tack! Men sen se eftersom det blev en så kort promenad så gick vi förbi vägen som går hem till momor och mofar. Så jag fattade direkt! Det ska vara momor och mofardagis och så vägrade jag att gå hem för matte gick ju fel. Men se det blev inget dagis för min del utan hemgång. Så fick vi vara hemma en stund innan matte kom tillbaka och hade hittat bilen. Då bäddade vi ner oss i sängen och vilade ihop.
Men man kan inte vila och slappa hela dagen sa jag till matte. Så jag lät, grymtade och sedan ställde jag mig och grävde fram henne från täcket. Det gav resultat och jag fick en kort promenad. Då så kom där 2 lösspringande hundar framrusande mot mig. De skällde lite och rusade fram men stannade på koppelavstånd och skällde ut mig, och så kom den andra hunden också och gjorde samma sak innan de skuttade tillbaka på inkallningen. Jag hanterade det helt fantastiskt, inget skäll, inget utfall, inget dra sig undan, inget ragg. Utan jag stod där helt lugnt och bara kollade läget. Ägarna till hundarna bad tusen gånger om ursäkt för att de inte sett oss, men matta tackade för en fantastisk bra träningstillfället (och var stolt över hur duktig jag var och hanterade situationen)
Under min lilla korta runda så tog Zorro eget initialiv. Det var slut på bröd så matte hade tagit fram hembakade frallor ur frysen som låg på diskbänken och tinade till sig innan de kunde läggas i brödboxen. Men Zorro hade varit på diskbänken och tagit ner påsen och ätit upp dem när vi kom hem. Öppen planlösning + Zorro är förfälig dålig kombination och har tex lett till att fruktskålen fått flytta in i köksskåpet ovanpå tallrikarna för att inte mystiskt försvinna.
Det for förbi en tigrerad virvelvind! Runt, runt flera varv runt huset i tophastighet. Men det var en stor skillnad för det var jag och inte Zorro! Jag har gått och blivit lite ungdomligare igen, det var riktigt länge sedan som jag rushade runt på det viset. Har också börjat “skak döda” leksaker igen och nu inte bara två tre skak. Utan här snackar vi en uthållighet som kan liknas vid en krokodils dödsrullning.
Så vad är skillnaden – den enda riktiga skillnaden vi haft de senaste veckorna är att vi kört laserbehandligar ett antal gånger. Ja vad ska vi säga, än att om det är så att lasen gjort skillnaden – LASER rocks! För det har föryngrat mig ett antal år och jag busar och rushar som i min ungdom. Akta du dig Zorro snart är jag ifatt dig i ålder -fniss.
Matte och jag städades ut bilen för någondag sedan och se vad jag hittade då. En rattmuff. Nu är det dags att ta på rattmuff. Eftersom husse vägrar rattmuff så fick jag den! Jag har förtvivlat försökt att få den på mina tassar så fint så – men se nehe inte lyckas jag så väl med det… men rolig är den iallafall!
Den försvunna brieosten är inte försvunnen längre. Den är upphittade. Den var kvarglömd i påsen med frukt i. Så medans du var ute i trädgården med Scarlett så var jag uppe på skänken och tog ner kassen med frukt. Plockade ut frukten och la fint på golvet. Tog fram brieosten. Öppnade upp plasten på brieosten försiktigt.
Därefter så provsmakade jag, ja okej då, jag provsmakade hela osten själv! Kan konstatera att fast den legat i rumstemperatur ett tag så var den helt okej. Smakade inte alls dumt. Får ju höra att jag är lite tanig så var väl bara bra att jag fick i mig lite rejält med fett.
I övrigt så ser jag och husse på fotboll, medan tjejerna har mysstund i gästrummet och har gosat upp sig i soffan där.
Idag så åkte vi ut i stor skogen för första gången sedan vi träffade på ” gris”, vilsvin Men inte träffade vi på några vildsvin idag inte. Vi höll och i och för sig på stigen och pratade ganska högt gjorde matte också. Syns tycker jag för jag hade velat träffa dem igen, men bra sa både Scarlett och matte.
Däremot så var det inte bra att jag inte fick kyckling. Vanligt ut och kissa i trädgården och så ropade matte på oss. Scarlett hon satte av och rusade in. Men jag, ja ja, jag hade lite annat att fixa med först. Matte kallade en gång till, nej inte då heller kom jag direkt utan seeegggade mig bort. Då fanns jag till min förvåning att dörren var stängd. Jag satte mig ner och väntade och så blev jag insläppt. Sniffade på Scarlett – hon hade fått smarrigt kycklingskinn som blviit över från de lunchen. Jag sniffade runt i mungipan på henne, sen rusade jag bort till min matskål för att kolla om min bit låg där. Där var tomt – då sniffade jag runt på golvet för att se om matte gömt min bit.
Det fanns ingen kycklingbit till mig, jag fick inget. Så hemskt orättvist! Här ska vi ha rättvisa och vi får alltid dela på sakerna. Men nu fick Scarlett två bitar och jag fick noll. Scarlett hon bara smålog och sa, så går det när man inte kommer på inkallning – då kan man missa saker som serveras. Hmm får fundera på det!
De har gåtts fram och tillbaka här hela dagen för det fixas med grejer och vatten och och hyllor etc.
Matte försökte förtvivlat hävda att jag låg i vägen. Men se nej jag är strategiskt placerad så att jag inte missar något.
Först så tog jag en tupplur och höll koll på läget.
Men sen så blev ju det lite tråkigt, så jag tog en snabb pause från min vaktpost och hämtade ett märgben som jag kunde ligga och tugga på medans jag vaktade.
Scarlett hon låg och myste i bädden istället och kollade till lägt med jämna mellanrum.
Idag på promenaden så prasslade i löven, och jag var direkt där och kollade läget. Matte såg också hur det hoppade runt där sa till mig att jag aldrig skulle kunna fånga den för den den skulle flyga iväg. Vet inte om matte behöver kolla synen men inte var det någon fågel som skuttade runt i löven och var redo för att flyga. Det var en sork som var lite loj och seg och skuttade runt i löven. Men tyvärr så fick jag inte alls busa med den och jag ville. Den såg nästan precis ut som den lilla leksaken jag har hemma, min är mörkgrå och denna var mera ljusgrå. Sen har jag tuggat av alla benen på min leksak, så var nog tur att lille sork fick skutta vidare i skogen med alla benen i behåll.
Från stor till litet, idag så var det träning på balansbollen. Gick si så där idag. Vi testade gränser för antal hundar på balansboll. Jomen nu var det ju faktiskt så att Scarlett stod på bollen och jag var lite otålig och orkade inte riktigt vänta in min tur så jag började knö mig upp jag också. Gränsen för säkert balansering går vi 1,5 hund, helst bara 1…
Det där med vänta är tråkigt, fick träna lite på det också när vi höll på med att stänga lådor – turas om.
Idag så var det massor av små träningspass. Det började med att vi allihopa gick ut på morgonpromenad. Men det tog inte lång tid innan vi fick splitta upp oss… Märkligt för jag fick bara gå lilla rundan men kom ändå hem efter husse och Scarlett som gick längre. Men men jag fick massor med godis under tiden och sista biten gick jag så fint i kopplet så.
Sen så fick vi vila oss i form innan matte kom hem igen. Då blev det träning. Har börjat att utöka min reputuar av saker jag kan. Nu behärskar jag fullt ut att stänga lådorna i köket. Vi har kört snurra runt åt höger och det funkar bra nu, och nu var det dags att börja lägga in att snurra även på andra hållet – märkligt. Idag så testade vi också något nytt – kryp. Det innebär att man ska ligga ner, sedan ska man sträcka sig famåt och försöka ta godisen matte lockar med allt detta utan att ställa sig upp eller lyfta rumpan i vädret. Efter en stund så tror jag att jag fick till det och fattade läget. Hade först lite problem med att jag låg på sidan och hasade mig fram men tydligen ska man göra det som när man ligger vanligt. Men då stötte vi på nästa problem, krypa kan jag bara göra på matte. Inte en chans att jag kryper på golvet – nope då är det rumpa upp i vädret.
Sen fick vi agera försöktskaniner till mattes laserbehandlingar – japp det är helt okej.
Regn, regn och åter regn. Så tråkigt!
Så idag fick vi leka mest inomhus. Vi var på väg ut för att iallafall träna i trädgården men se vi kom knappt utanför med nosen innan det tog i och verkligen ösregnade. Så vi fick faktiskt skippa promenaden idag.
Det blev istället en ny lek inomhus. Massa små vita lappar med krumelirer på som ställes ut i huset. Sen fick man gå och med matte och stanna till vid varje lapp och göra något. Det kunde vara sitt, stanna, ligg, vänstersväng och högersväng. I köket så stod där uppställt koner att gå slalom i och ett stopp var balansbollen. Jomen det funkar!
Däremot så funkar det si så där när vi får all omvårdnad på en dag, öronrens, tandborstning, tandfix, klippa klorna och allt det på samma dag – nej se det gillar vi inte. Att få det uppdelat är helt okej men suck vad tråkigt, besvärligt det blir med allt för mycket sån trist.
Sen kom Biben fram, ja en bag-in-box som vi får arbeta och jobba med.
Idag så drog vi ihop. Inte ute och springa och busa ihop eller så. Utan jag stod där och hade en leksak i munnen som jag busade och kastade runt i luften och dödade med värsta huvudskakningarn. Jag hade hur kul som helst!
Då kom Zorro in från trädgården, han tog sats och var frame hos mig i typ tre steg där han kastade sig över leksaken och sög sig fast i den och bara så. NU ska jag ha den – den är MIN. Han ska alltid ha allting och försöker alltid sno och brösta upp sig. Men idag så var jag faktiskt väldigt glad i min leksak – så jag sa till honom FAR o FLYG jag ger inte upp den. Nehe sa han då -det gör du visst för jag tar vad jag vill HA.
Sen så var det boxerfight, ja inte slogs vi så det blev blodvite eller så men det hade klart passerat lek när våra käftarna klapprade och de dova morrer och raggen kom fram. Men Matte vrålade loss och sen fick vi vars ett tag i nackaskinnet och en fot som skuffade oss åt var sida. Så INGEN fick äga och ha leksaken. Men när leksaken försvann så var allt frid och fröjd igen. Direkt efter vårt lilla intermesso så pussades jag och Zorro och jag gick sedan och pussade honom lite extra i mungiporna.
Så frågan är – har jag nu stigit åt sidan för den store fantastiska härskaren Zorro – eller kommer det att bli lite mera gruff och gräl i huset framöver? Matte tycker att jag som har lite bättre uppfostran och livserfarenhet skulle vara herre på täppan och hjälpa till att säga till och tukta Zorro. Men jag säger bara – inte mitt jobb.
Matte har en mysko maskin hemma till låns. Det är en lasermaskin. Till den så behöver man boxrar!
Man får lägga sig fint på sidan och sedan så pipper det i en maskin och så fixar och trixar matte med en. Fast ärligt talat så har man knappt koll på läget för det tar inte många sekunder innan man är så avslappnad att man nästan sover. Vi fick två behandlingar var idag – jomen det kan jag nog lära mig att gilla om detta blir vardag.
Zorro han blev lite lurad idag. Matte tog hans leksak och böjde sig lite framåt och la den på ryggen på sig själv. Då sprang han runt sniffade och tittade höger och vänster, kliade sig i huvudet och undrade var matte slarvat bort hans leksak. Jag har ju koll på läget och lärt mig mattes trix genom åren. Så jag ställde mig enkelt på bakbenen och tog ner den. Men se vips så kom virvelvinden Zorro och snodde den från mig – kortlivad framgång.
Men en leksak som jag inte bryr mig så mycket om är Zorros fotboll, den kan ha få ha och leka med mestadels själv.
Idag så kom vi inte långt, men vilken upplevelsedag det blev.
Vi parkerade där vi brukar och gick en liten liten bit in i skogen. Matte hittade några svampar och sedan strax efter så insåg vi att vi inte var ensamma i skogen. Bara en liten bit bort drog där förbi en fläckig gris, ja ett sånt där vildsvin. Vi har ju sniffat efter dem, sett deras uppbökade ställen, hittat deras gyttjepölar på sina ställen, deras klie träd och massor av gångar hittat grisaskit i skogen. Men just här i denna skogen såg man inte minsta spåret av att det finns gris,kanske en liten skit eller så, men se det fanns det!
Matte tyckte inte det var kul medan jag och Zorro ville dra iväg och jaga efter. Matte stod stilla och började sjunga högt och ljudligt. Efter ett litet tag så sprang ytterligare en gris iväg på andra hållet. Vi var ganska taggade och jag kände ju att matte tyckte det var läbbigt och hade gele i benen så vi gick koppla in boxerförsvars linjen istället.
Men på geleben kommer man ingenstans och inte kan man hålla kvar försvarslinjen heller. Så matte hon skrålade grisasången medans vi sakta tog oss tillbaka mot bilen. Grisasången går något så här, “Vi ingen gris vill se, vi ingen gris vill se, gå din väg och låt oss va’ ifred”. Den första vildsvinet som sprang iväg den drog i precis samma riktning som vi skulle gå så skogen var fylld med (skön) sång medans vi gick. Sista biten var lite mera små träd och tättare men matte tog ett djupt andetag och skrålade på medans vi hukade oss och gick igenom. Stor lättnadens suck när vi var ute på vägen igen och gick bort till bilen.
Så det hävdades att vi fick en upplevelsepromenad idag- mycket kort och intensiv.
Väl hemma så fick vi besök och det var en kille med en lasermaskin kom på besök och både jag och Zorro fick vars en behandling. Tror jag kan gilla det.
Efter så mycket upplevelser på en dag så blir man hungrig. Då är det inte de vanliga tiderna som gäller, jag struntar i dumheter som tidsomställning etc. Är jag hungrig så vill jag ha mat DÅ och inte sen och då får man säga till TYDLIGT (för matte är uppenbarligen både lite trög och döv…)
