Idag var det på riktigt. Det var den riktiga bomber och granater dagen. Vi har ju nu lyssnat och tittat på bomber och raketer på tv lite varje dag. Men idag var det även på riktigt. Så dagen började med en runda ut i storskogen och så gick vi en långpromenad med massa nya dofter för hjärnan att processa.
Vi fick besök av momor och mofar som kunde hjälpa till att distrahera mig.
Jag gillar det inte så mycket, men det är så mycket bättre än tidigare år. Jag var lugn mest hela första delen av dagen. Men sen på kvällen när det började bomma och himlen lystes upp av raketer då gick jag och gömde huvudet lite under bordet. Zorro däremot han brydde sig inte det minsta utan låg och sov eller låg på rygg och lekte med sina leksaker.
Väl vid det otäcka 12-snåret när hela himlen lyses upp och världen skakar. Då så gick jag och satte mig och darrade lite i hela kroppen medans Zorro stod i uterummet och tittade på medans husse och de andra stod ute och sköt rakter och sa ooooo och aaaa och så fiiiiinnnntttt.
Sen så kom guldstunden på nyår. Det enda som är något att ha. Det är när det efter raketerna och den stora stressen serveras champagne. Det blir en liten liten snutt som självklart dricks ut champagneglas som sig bör. Jag gillar och tycker verkligen att champagnen är smarrig. Mums mums och en klart okej avslutning på sån där otäck kväll. Zorro han förstod först inte hur man skulle dricka ur ett champagneglas. Man måste liksom göra tungan lång och smal för att få tag i champagnen i botten på glaset och så får man se vilken lutning matte håller glaset i så att man ställer sig på rätt sida. Men när jag visat vägen och kastade sig Zorro också in och sörlpade i sig sin del av dropparna.
Vi skulle avsluta kvällen med att skicka upp en sån där lampa som bara lyser och inte pangar och då fick vi gå ut, jag och Zorro också. Vi var ute sent men där brändes av ett par sena eftersläntar raketer så jag gick och satte mig vid dörren och sa skit också släpp in mig. Zorro han tittade förvånat upp och sen brydde han sig inte mera. Men någon sån där rislampa åkte inte upp i himlen för det var allt för blåsigt för att det skulle funka.
Mycket av snön har försvunnit bort. Så nu är vägarna fina och så. Men när vi kom ut i skogen så var det inte alls kul. Gångstigen där alla har gått var som blankis för där hade det inte smält av så mycket.
Matte avskyr halka! När det är halka ute så gäller helt andra regler. Då ska vi gärna gå fot hela promenaden, inte för att vi någonsin annars behöver göra det mer än ett lite bit. Detta tillsammans med matte som spänner sig, håller kopplet supperkort och fräser om vi rör oss för snabbt åt något håll.
Så två steg in på slingan och matte så no way! Nu vänder vi och går hem och åker ut i skogen istället. Sagt och gjort, vi gick hem och åkte in i bilburen istället. Det bar iväg till en annan skog och där var det inte någon väl upptrampad, hårt packade isgata. Utan halvsmält snöslask. Så vi knatade på en runda där husse tog täten och visade vägen.
Sen blev det hem och vila en stund innan husse tog oss på en kort sväng till innan de tvåbenta stack iväg på kalas utan oss. Vi var ganska trötta så vi hittade inte på så mycket bus medan de var iväg. Vi läste faktiskt bara en tidning denna gången. Så vi fick godkänt för väl uppförande.
Idag så var det julafton. Paket var inslagna och vi var alla fina och fixade för att gå på kalas.
Så vi gick hem till momor och mofar och väl där så åkte vi in i datorrummet. Där hade vi egen “kuppe” och kunde se vad alla gjorde genom kompostgallret.
Casper var också där och han kom fram och hälsade vid gallret utan problem för någon. Zorro han blev dock lite orolig och ledsen över att inte få göra riktigt som han själv ville och så så han skällde lite då och då.
Men så fick vi vår julklapp, kära ärade moster, du får nu den största guldstjärna det finns i världen för den fantastiska julklappen vi fick. Se vi fick ett monsterben. Ett märgben som minst måste vara från en dinosarie. Liksom hur stort som helst. De små märgbenen som husse och matte kommit hem med tidigare är ju liksom ingenting. Så när vi sedan fick benen jag då försvann resten av omvärlden för oss båda. Ja mest för Zorro. Vi brydde oss inte det minsta över var vi var och att det utanför grinden fanns barn, hundar och alla andra. Vi hade fått världens paket som höll oss fullt sysselsatta. Posted on Author ScarlettCategories Blog, Foto
Matte hon har varit lite krasslig och sjuker. Men då vår man ligga i sängen och värma och vakta matte!
Scarlett hjälper till ibland men det stora tunga lasset det drar jag.
Ja, okej jag kan kanske erkänna att jag inte står ut att agera värmeflaska under täcker för länge – för det blir ju så hiskeligt varmt. Där är Scarlett mycket mera uthållig. Men så har Scarlett också varit lite hängig och snörvlig och nysig. Men hur som jag har sedan tagit det stora ansvaret att titta till matte. Ligga vid sidan om henne och vakta och kolla ställningarna. Läsa bok tillsammans, där jag gärna knölar upp huvudet och halva frampartiet på mattes mage för att kunna se och läsa bra i boken. Men jag tappar snabbt intresset för att läsa och då bara ligger jag där och vilar.
Men det har gjort gott för nu börjar matte att purka upp sig och vara mer lite mera aktiv, men så har jag passat på henne i två hela dagar. Hårt arbete men någon måste göra det!
Jomen vet ju liksom att jag inte får vara i soffan och gosa på mattes fårskinnsfäll…
Sen så lägger de ju dumma sånna där spikmattor i soffan så att man inte ska vara där när de är på jobbet.
Men se idag, så tog vi bort spikmattorna, tuggade sönder dem. Kittlar gott i munnen när man gör det.
och sedan drog jag ner fällen. Drog bort fällen till framför kaminen och där så la jag mig tillrätta och hämtade en vedklabb och tuggade sönder i små små flisor på fällen.
Blev matte överlycklig när hon kom hem – svar inte särskilt!
men jag ber att få pointera att jag inte varit uppe i soffan!
Från att ha haft en fint och vitt vinterlandskap så håller det nu sakta men säkert på att förvandlas till ett slaskigt något annat.
Snön smälter och det blir slaskigt, blött och faktiskt lite halt också. Den packade snön i botten och så lite smält slask som ligger och glider runt uppe på. Men det luktar fortfarande massor av rådjuren och alla andra spåren när man är ute och går i skogen. Snön håller liksom kvar dofterna
På kvällen så hade vi tur, vi fick oväntat besök på kvällen. Då bjöds det helt plötsligen på märgben för att vi skulle hålla oss lite lugna och fokusera på märgben istället för att kasta oss över esökare. Det gick toppen så om det är märgben som gäller vi oväntat besök så vill vi ha så många flera oväntade besök.
Sen så var matte uppe sent, långt förbi min nattetidpunkt. Så jag väntade och väntade och väntade – på att hon skulle gå och nanna så att jag också kunde gå och nanna. Nu blev hon aldrig färdig till det utan jag valde då att gå och lägga mig. Jag gled fint förbi bordet, tog och hoppade snabbt upp i soffan. På under sekunden så hade jag kastat ihop mig till en boll och lagt mig tillrätta på mattes fårskinnsfäll. Ett par sekunder senare så var jag åter på golvet och tillsagt att jag fick gå och lägga mig, i den stora hundsängen, den lilla hundsängen, buren, fällarna, mattan eller bädden i uterummet. Men se inget av de alternativen är ju lika gosiga som mattes fårskinnsfäll i soffan.
Sen så äntligen åkte matte iväg och vi fick passa huset själva, när hon kom hem med husse så satt Scarlett och vaktade i uterummet. Men syrran hon är en sådan taskmört. För hon sa inte ett ljud. Inte ett ljud gav hon ifrån sig och varnade för att husse och matte kommit hem. Hon bara satt där helt tyst och viftade på svansen. Så husse och matte kom in i huset utan att jag märkte det. Inte förrän de tog ett steg till så märkte jag att de var hemma. Men det är så – att när man har kryppit upp i soffan och lagt sig tillrätta på fårskinnsfällen så sover man så utmärkt fantastiskt gott. Så jag åkte dit och blev ertappad att jag var en busig och olydig pojk.
Så kära tomten – jag önskar mig en egen go soffa och fårskinnsfäll som jag kan få ha hur mycket jag vill utan att det gnälls. Där jag kan ligga och sova och mysa så skönt! (och annars så önskar jag mig att jag sover lättare så att jag inte blir ertappad utan hinner flytta på mig innan de ser mig)
Ja nu är snön här på riktigt. Snön ligger vit och fin överallt. Vi gillar snön!
Det är så mycket mer dofter i snön när man är ute och går promenader och sedan kan man busa och härja lite extra i snön. Vilket vi ju självklart gjort!
Scarlett säger att jag ser ut som en fladdermus eller något med mina fladdrande öron som flyger i vindraget som uppstår när man rushar fram i värsta fomel 1 farten. Själv skulle jag vilja säga att jag är mer som en super cool och tuff kille !
Sen så rushar vi givetvis och jagar varandra och det är superskojigt måste jag säga och även om jag är snabber så har Scarlett också kanske bra fart och teknik hon med.
Fast ibland så busar vi om en leksak, och så säger Scarlett att jag kan vara väldigt envis, påstridig, jobbig etc men jag är ju bara en charmant liten pojk – eller hur?!
Här är en liten snölek vi hade.
Men måste ju avsluta med ett liten finbild i snön – på första charmpojken i stan.
Idag så hade vi ett riktigt riktigt svårt träningspass.
Zorro han skulle använda nosen. Vi snackar nostarget. Det vill säga matte har en pinne och när man tar nosen mot den så får man klick och godis. Det är ju liksom hur enkelt som helst tycker jag. Men icke för Zorro då är det höger framtass som gäller… Men till slut så lyckades han att få in ett par nosdutar utan att jabba med tassen. Så att han fick lite godisutdelning. En hunds nos är en fantastisk sak som ska användas till spår, leta upp saker etc. inte till dumma saker som att knuff och putta på saker och ting. Till att knuffa och buffa har vi tassar. Det är vad Zorro säger iallafall.
Sen så var det min tur och jag kan ju nosdut utan problem så jag fick istället stänga alla lådor diskmaskin och skåpsdörrar i köket. Sen så började i också titta på en “var är svansen” övning men det la vi undan till en annan dag istället.
Så då kan man ju säga att träningen inte var det minsta svår för mig, för tekniken är det samma med skåpsdörrar och diskmaskin så det är ju bara mer av samma. Men sen kom den svåra svåra prövningen för mig. Det var att ligga platsliggande i köket och titta på när Zorro fjantade vid lådorna. När han började jabba med tassen på lådorna för att se om det kunde ge utdelning. Ja då kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag kastade mig upp, tryckte mig emellan och stängde till lådan med en smäll! Jag var ju superduktig – tyckte jag. Hade ju bara helt fullständigt glömt bort att jag på plats och inte fick resa mig förrän matte sa varsågod. Attans också… så jag fick gå och lägga mig igen en stund och sedan körde vi lite sitt och ligg som en avrundning på det hela.
En ännu svårare träning är att få Zorro att låta bli sakerna som står på diskbänken…
Mattes matberedare stod där och den såg Zorro till att dra i golvet så det sa pang och slog av ena hörnet. Men han var iallafall duktig och slickade rent skålen som inte hade fått plats i den omgången i diskmaskinen. Husse blev inte glad när han kom hem och fick se vad Zorro hade gjort. Det blev inte matte heller när hon kom hem och såg sin matberedare.
Det är min nya devis här i livet! Att göra sin röst hörd!
Jag är en stor pojk och som de så måste jag få (och bör) göra min röst hörd.
Så ta situationen, vi är ute och går, jag rushar fram, matte stannar och väntar in att jag ska gå tillbaka.
Perfekt att göra sin röst hörd och lägga in ett frustrerat skall.
Scarlett är tråkig och vill inte leka, jabba med tassen samtidigt som det är ett uppfodrande skall.
Scarlett äger leksak – som jag vill ha- i ärlighetens namn så vill jag faktiskt alltid ha den leksaken som hon har i stunden. Ett frustrerat och irriterad gläfs och halv morrning.
När jag ser spöken och andra inbillade eller verkliga personser på tomten, resulterar i ett, skynda-er-kom-hit-skall.
Fåglarna som stör och äter min mat, försvinn-bort-skallet.
Ute själv i trädgården och vill komma in – skynda-er-öppna-skallet.
Ja som sagt det är viktigt att göra sin röst hörd och jag är en ganska ljudligg kille!
Dagens promenad den innebär att matte sen också ville göra sin röst hörd. Vi var först ute i det igen snöade spåret och fick trampa upp hela vägen själva. Det var spännande och de enda som hade varit där innan oss var rådjuren. Inte nog med det jag SÅG dessutom ett rådjur som kom skuttande vid sidan om och sedan korsade vägen. Så jag var superhet på gröten och ville dra iväg på spår hela tiden. Efter ungefär halva rundan så hade mattes tålamod tagit slut och hon gjorde sin röst hörd. Jag tror att om hon hade orkat så hade hon lyft upp mig på axlen och burit hem mig. Men istället så tog vi en paus. (ja vi tog faktiskt flera stycken) En paus när matte bara satte sig ner och vägrade att ta ett enda steg till, inte gå en milimeter förrän jag hade lugnat ner mig och hon också. Men mitt fokus höll inte så lång stund utan sedan kom jag direkt på ett korsand rådjursspår kom av mig och drog iväg. Kan säga att även om matte inte kan bära hem mig på axel så kan jag dra iväg med matte…
Rundan tog så lång tid idag att Scarlett blivit väldigt orolig över om vi gått vilse så hon stod och sjöng ljudligt i uterummet när vi kom. Så även hon gjorde sin röst hörd idag.
..får väl inflika att husse gjorde sin röst hörd sent sent igårkväll. Jag missade fullständigt att han kom ner för att dricka vatten. Och då hade jag ju liksom lite lagom krypit upp i soffan och lagt mig tillrätta på mattes mjuka fina underbara fårskinnsfäll och somnat in lite lagom gott…(men i soffan får man inte vara!)
Ja vad mer ska man säga om de senaste dagarna. Det har snöat och sedan har det töat. Ja inte töat allt utan bara lite lagom så att det blev lite smält. Sedan kom det kyla och snö igen. Så nu när man är ute och promenerar så är det is dolt under ett tunt snötäcke. Så går man på “fel” ställe så far benen ut och kanterna och man halkar runt som en bambi på hal is.
Men inne så har allt gått i vilandets tecken och att ligga framför en brasa och mysa och sedan vänta på att våra hundgodisar ska bli färdiga i ugnen. Ja då är livet helt okej.
Idag så blev det ingen kvällspromenad för vi hittade inte batteripacket till pannlampan först.
Så då blev det istället lite inomhusträning.
Scarlett hon körde sina fina avancerade saker där hon ska styla och visa att hon kan trä ringar och stapla burkar i varandra. (ja du kan se under aktivering hur hon stylar) Själv så är jag på lite mer basic nivå och vi tränar liksom mer sitt, ligg, rulla boll och lite enklare aktivieringsleksaker.
Men vi är inte fullt ut överens om saker och ting. Ja eller hur man nu ska säga. När matte började att använda klickern så var det med att torka tassarna och tasskontroll. Detta innebär att jag nu när helst klickern är framme och jag inte direkt får belöning så drar jag mitt säkra kort – tassen. Så när jag skulle göra mina pushups pilatesbollen så var jag först uppe och jabbade med tassen. När matte sedan försökte lära mig att stänga lådorna som man ska göra med nosen. Ja då var tassen där och jabbade och slog. Fattade inte alls hur jag skulle göra, inte ens efter att Scarlett blev helt förtvivlad över att titta på och kom och hjälpa till med att stänga lådan med nosen.
Så matte försökte sen att få mig att agera på en nostarget, men herregud varför använda nosen när man kan använda tassen. Så man ska aldrig börja klickerträna med en tassövning är mattes lärdom. För jag jabbar på så fint med min tass hela tiden (jag gjorde ju även det när jag sprang i utställningsringen och skulle stå fint, jabbade med tassen)
Träning och klicker är kul, men tydligen är svaret inte alltid en tassjabbning…
…eller så får bara matte ta och lära om sig och förstå att svaret på frågan alltid kan vara en tassjabbning.
Idag så var det min födelsedag. Idag så blev jag stora stora damen och jag fyllde 7 år.
Fick faktiskt en ganska hyfsat bra dag. Moster kom och passade oss ändå tills matte kom hem sent på kvällen. Men då fixades det lite extra samskigheter.
Det fixades tårta, en härlig god leverpastejstårta med isterband emellan och lite fin garnering.
Så fick man sitta aldelse stilla och titta på sin tårta och bara vänta, vänta och vänta på “varsågod”.
Efter att vi ätit tårta så var det paketutdelning och jag fick öppna paket. Zorro han fick en liten toarulle med något lite godis i så att det skulle vara lite lagom rättvist eller vad de nu kallas. Så det öppnades paket!
Jag fick en fin fin lite ny härlig leksak. Det var en fågelleksak som inte pep, utan den sjöng. Sjöng så fint som finaste finaste sångfågeln gjorde den.
Jag lekte och busade med den, sprang runt och viftade med den i luften. Zorro han spanade och trånade längtansfullt efter den. Men jag sa till honom att nej, detta är min födelsedagspresent och då får jag ha den först.
Efter att jag busat och lekt och haft superkul med den så la jag den från mig en liten stund och då tog Zorro den. Man ska dela med sig så det var helt okej. Nu hade han inte alls en lång stund men det räckte för att han skulle ha sönder den. Så nu har den hål på magen och den kan inte sjunga något alls längre. Ledsen blir jag på förstörar Zorro!
Så förra födelsedagen då var jag ensam och tyckte att livet var ganska hemskt, nu har jag en lillebror som har sönder sakerna. Suck det spelar ingen roll hur man gör så är det aldrig riktigt riktigt bra.
Så sammanfattningsvis, god tårta, trevlig sällskap, riktigt rolig leksak. Men nu uppäten tårta , förstörd leksak och vete tusan vad jag då ska säga och mitt trevligs sällskap som förstör??.. Kanske väx upp och bli en stor pojk?!
Jag är iallafall en stor tjej som nu ska gå och lägga mig så att jag får min “beauty sleep”.
Det är rent skräp som matte har. Här skulle jag försöka att göra mig och Scarlett lite extra fina. Fick tag i mattes sminknecessär och skred till verket. Nu verkar det som att så enkla saker som blixtlås ska ställa till det för en. Boxertassar och tänder är gjorda till mycket men inte blixtlås eller annan finmotoriska aktiviteter.
Så istället för att vi såg vina och granna ut när matte kom hem så såg hennes smink fint och grannt ut. För i min iver att bli fin hade jag istället haft sönder allt, puderburkar sönderbitna, ögonskuggor i små pulverburkar i olika färger var trasigt. Läppstiftet var numera ovalt och söndertrasat. Parfymflaskan hade jag fått av korken på och hällt ut det mest av det i necessären. Så necessären luktar fantastiskt gott.
Men slutkontentan är att vi blev inte mycket finare än vi var innan … men en helt uppgiven matte blev resultatet. Så jag sa matte lilla du behöver nog få lite färg på de där kinderna, vill du ha hjälp ??? Jag vet ju numera hur man gör…
Ja idag när vi steg upp så var det helt vit på marken och överallt. Det hade kommit snö – massor med snö.
Det där vita fluffet tycker jag är ganska så kul. Zorro han har inte sett riktig snö innan så han blev lite extra till sig över hur kul det var.
Så idag var det faktiskt finjacka på när vi skulle ut och gå för det har ju som sagt gått och blivit kallt ute. På promenaden så gick det i ett hiskeligt tempo så de tvåbenta hade svårt att hänga med. För all den roliga snön och alla de fantastiska dofterna som liksom stannar kvar och förstärs i snön gör att man liksom blir lite lyrisk.
Sen fick vi vara ute en hel del i trädgården och rusha och busa och leka tillsammans i snön. Det var dum snö för det gick inte att göra några snöbollar -men vi får väl vänta och se så blir det säkert snöbollsväder snart.
Men Zorro han är helt förundrad över att man kan hitta saker i snön, ja som leksakerna och sånt som igår låg på gräsmattan och som idag sedan bara var borta. Det enda man såg var ett stort fint vitt fluffigt täcke över hela trädgården.
