Ja, så är det- Du dumma smarta kråka stick iväg och bo någon annanstans.
På eftermiddagen så har vi ganska ofta – en leta godis i trädgården övning. Men se det har den smarta kråkan lärt sig.
Så den sätter sig i trädet och väntar. Väntar på att matte ska kasta ut pyttorna, korven, kyckling, pasta eller vad det nu är vi ska leta efter. Sen så kollar den in var jag och syrran är, hur vi rör oss. Eftersom jag ofta tar rygg på Scarlett så är vi på samma ställe.
Då flyger han ner, denna fräcka lilla fågel. Går runt på gräsmattan och plockar upp vårt godis. GRRRrrrrr du dumma smarta fågel. När jag ser honom så har jag försökt att jaga bort honom men han är en envis rackare som inte ger sig i första taget. Den nästan ännu värre delen kommer sen när vi går in. Då kan man sitta i uterummet och titta ut på när han går där och spatserar för att äta upp de som vi eventuellt har missat. Då blir jag super frustrerad och skäller, men tror ni han bryr sig ? Icke det minsta!
På tal om smarthet så har vi börjat träna lite även med leksakerna, ska be matte filma hur duktig jag är så ni får se. Den är som en låda med ett hål där ska man knuffa ner en liten träsak i. Gör man det så blir det godis! Är faktiskt ganska duktig på det, Scarlett leker också med den men hon har lite svårare övningar. Men jag tyckte att jag ville ha den för mig själv så när ingen såg på så tog jag den. Den lilla träsaken som ger godis tog jag och bar iväg på – men den gav inget godis då. Så måste tydligen ha lådan med hål också…
På tal om mindre smarhet så kan jag berätta att man måste ha koll på kroppen.Jag körde ett boxerburn inomhus, ut i hallen, runt köket, genom vardagsrummet och in i buren, ut igen och samma vända. Men när jag rushad det ett par gånger så missbedömde jag det hela. Jag sprang inte in genom öppningen i buren , utan jag sprang in i buren. Dumma dumma bur som helt plötsligt fått en mindre öppning.