Idag så möte jag hundar, först de små fluffiga lurventuffsar. Trodde det skulle gå bra men se de var superduperdumma. De sniffade på mig och sedan skällde de och den enfa fluffen visade tänderna mot mig. Senare så fick möte en större vovve pojk. Men se det gick inte alls så bra för den hunden visade tänderna och gläfste på mig. Så jag blev riktigt ledsen – ingen av de hundarna ville vara kompis med mig. Jag får hitta andra hundar som vill hälsa och vara snälla.
Sen så har vi varit ute och gått flera promenader. Vi kan nu gå både morgon och sena kvällen för husse har köpt en superduper pannlampa. Scarlett säger – äntligen har vi bra lyse igen för tydligen har det funnits en sådan lampa tidigare.
För även om vi hundar ser i mörkret så får man inte med sig de tvåbenta på långa skogspromenader utan lampa. För de är gnälliga när de inte kan se något i mörkret. Så det är en sån där fantastisk daglampa. Daglampa innebär att man tänder den och så är det nästan som dag. Good stuff!
Vi har även passat på att träna stavgång igen, det innebär att man ska hålla sig bakom stavarna. Är faktiskt hyfsat duktig på det. Sen fick vi nästan matte på fall. Jag behövde göra lite saker, så satte mig i det superhöga gräset. Så att bara huvudet syntes. Jag spanade in Scarlett och var bara superredo. Så fort jag var färdig så kastade jag mig fram för att busa och då skuttade både jag och Scarlett runt. Enda bekymmret var att vi båda liksom satt fast i matte – så med nöd och näppe stod hon kvar på fötterna.
På tal om fötter eller mer i mitt fall – tassar. Jag tror jag har för många tassar. Eller så är det bara så att mina tassar inte är kompartibla med koppel. Jag lyckas nämligen hela tiden snurrar in, fastna, dra ihop en tass, dra ihop två tassar,kopplet runt magen, kopplet runt träd. Ja enkelt uttryckt jag och det där snöret har ett mycket nära förhållande mest hela tiden. Jag har inte heller listat ut hur jag trasslar ut mig ur det hela och låta kopplet bara vara. Häromdagen så såg jag ju nästan ut som en kalv som fångats in av värsta rodeokillen och fått tassarna ihopbundna. Fast det klarade jag själv utan minsta hjälp. Nu ska man inte vara så händig – idag så fick jag kopplet att nästan sno sig helt runt mina heliga bollar. Så ett skutt åt sidan och jag hade utfört en hemma kastrering.