Japp – idag så har det varit underlags träning. Detta innebär att jag fick gå kopplad hela långa promenaden. Det var jag inte riktigt van vid. Brukar ju nästan alltid gå lös nästan hela promenaden – även om jag nu börjat utforska världen i lite större ringar runt matte. Men som sagt idag bidde det inget sånt utan koppel hela rundan. Vi var kanske inte helt supersammstämmiga i vilken takt vi skulle gå. Men det löste sig – mattes takt gällde ibland blev den dessutom två steg fram och ett tillbaka…
Först så var det lite bullerträning, de var en stor stor maskin i skogen. Först hörde jag bara en massa ljud och såg ingen.Det var en stor maskin som brummade och bullrad och hade två stora lampor längst fram som visade och lyste upp träden. Men det var en elak maskin för den tog sedan tag i träden och kapade av dem vid roten. Det var inte rolig att se, jag blev inte rädd för maskinen men ledsen över att träden kapades ner.
Efter det så gick vi vidare, och idag så körde vi lite underlagsträning. Det innebär en promenad genom, singel, grus, gräs, sly, asfalt. Ja allt de hade jag ju testat på tidigare men idag så kom det nya.
Promenad på plåt, först var det en plåt som hade en massa massa hål i sig. Den sluttade neråt och man såg igenom alla hålen. Den var lite kall och ovant för tassarna. Sedan kom jag över på ett nytt underlag. Nu var det en fuktig gungande träbrygga. Där fick jag gå en bit och titta på de små båtarna som låg där på båda sidorna. Det gungade lite under fötterna och kändes lite märkligt. Den andra övergången mellan bryggorna var av hel plåt, där fanns inga hål i denna men små upphöjda märken som kändes under tassarna. De ska liksom göra att man inte kan halka.
Vi gick runt där ett litet tag, och i början så hade jag svansen neråt för det var faktiskt lite läbbigt måste jag erkänna. Men efter att ha gått fram och tillbaka där två gånger så åkte svansen uppåt igen och jag insåg att det faktiskt inte var något farlig. De gungande bryggorna var okej men får jag välja så väljer jag faktiskt fast mark under tassarna.
På hemvägen så blev jag utskälld utan dess like, det var superjobbigt för det var en hund som skällde, skällde och skällde. Men jag såg den inte, var jag än tittade så såg jag den inte. Den satt nämligen inne i huset och tittade ut på mig när jag gick förbi.