Innan jag börjar att prata om mat så får jag börja med det underbara mat och leksaken – märgben. Idag så rushade jag runt med mitt gamla märgben. Slängde det över golvet, under bädden, under soffan, under madrassen i buren, under pallen. Jag arbetade aktivt för att få fram benen själv men fick sedan hjälp (något om hela golv eller nått) Efter det så tog jag ut märgbenen och la på matte när hon vilade. Du har instant effekt när du prickar fint i huvudet från boxerhuvud höjd. Men nog pratat om det nu ska vi vidare till att endast prata om mat.
Det bakades äpplekaka idag och jag följde nogsamt vad som hände med MINA äpplen (för recept se här:äpplekakan.) . Mobror han åt glatt av min kaka och så gjorde även matte. Sen så fick vi var sitt nytt märgben att tugga på och så fick vi en stunds ensamhet.
Då fick jag ju ta tillfälle till akt, så stående på bakbenen så nådde jag precis upp och kom åt formen med mattes goa äpplekaka. Jag slukade hela kakan men lät skålen stå kvar på bordet. Matte kom hem satte på en kopp te tog fram en tallrik och sked. Sedan blev hon skitsur när hon såg den tomma skålen! Hon uppskattade inte att jag provsmakad mina äpplen…med provsmakning så menar vi har att man äter upp allt för att verkligen provsmaka varje bit och se att de håller kvaliten. Hon grymtade även på Scarlett och sa att det var Scarletts jobb att hålla ställningarna och ha koll på mig, men Scarlett bara tittade och sa nope nope inte mitt jobb.
Sedan så fick jag specialbeställda mackor, de var massor med röd currypasta på och sedan ett tunt lager med tonfiskpastej på för att piffa till smaken. Ja de lades strategisk på bordet och sedan gick Scarlett och matte en promenad för att lugna ner sig. När de kom hem igen så var mackorna borta – jag tänker inte avslöja om de gjorde susen och brände till eller bara sågs som en extra godbit som jag snodde från bordet.
För att väga upp detta får jag väl tillägga att eftermiddagens träningspass gick helt okej.