Mrrr, Grrrr, RRRrrrr -piss off!
Jag skulle eventuellt kunna erkänna att jag kanske var lite, med betoning på lite, smågrining boxerlady idag på morgonen. Lite trött och sliten efter gårdagens bom bom dag. Jag var liksom bara tvungen att hela tiden att vara lagom nära Zorro. Så nära att jag tyckte han var precis för nära mig så att jag fick grymt, knorra, och morra. Zorro plutten svarade med att också bli lite sur och grining och buffa och böka på mig. Så istället för att lägga oss i varsin bädd gick vi runt varandra i cirklar och grymta och framförde en hel boxerorkester. Till slut fick matte dirigera orkesterna till slut och då knölade vi båda ihop oss i bädden och nannade utan minsta ljud.
Ja ivartfall för en liten stund. Sedan kom det ljud igen. Zorro såg spöken! Kastade sig ut med en liten fjantig ragg och något lite halvlöjligt skall. Detta för rasslande löv, förbipassernade bil, sin egen spegelbild, fåglar på tomten, äpple som trillade ner från trädet, min spegelbild … jag ni fattar vinken. I princip allt som rörde sig fick lille plutten att blåsa upp sig och rusa fram till rutan och gläfsa. De första gångerna så hängde jag med, för det är ju det han säger. Backup skynda er och kom – förstärkning till era poster! Skillnaden är att jag kan prestera en rejäl ragg och lite tyngd och djup i mina morr och skall. Men sen så sa matte att jag inte fick och jag började faktiskt också tröttna lite på Zorros alla inbilade spökbesök som han trodde i fick var femte minut.
Så det var lite skönt med en avkopplande promenad i skogen. Zorro han hade sett spöken hit och dit på sin runda men när jag sedan fick egen tid med matte så såg jag bara att hon hade godispåsen på sig så jag gick fint som ett ljus.
Att gå så fint så fint gav utdelning – men jag hörde också ett otäckt ord men hoppas det är glömt tills imorgon…