Idag så fick vi finbesök med kusinerna (ja både två och fyrbenta) Det var moster och Alex, Max och bus Casper som kom på besök. Det innebär träning, träning och åter träning. För man är ju inte supervan vid de små barnen men jag gillar den massor. Efter ett litet tag så lugnar jag faktiskt ner mig och då går det hur bra som helst.När de springer så blir jag lite uppjagad och tror att även jag får vara med och springa med dem. Men föruto det så sköter jag mig riktigt bra tillsammans med dem. Det är ju inte dåligt att de också delar med sig mat titt som tätt. Vad kan vara mysigare än att sitta bredvid Alexandra och dela på ett äpple med en tugga till henne och sen en till mig – hel mysigt. Zorro däremot han var mer superpå och lite uppjagad så han fick faktiskt sitta lite i buren för att inte sätta för mycket fart på alla andra.
Men Zorro han fick ut och visa upp sina icke-kunskaper i utställningsträning. Ja eller det djupa kunskaperna han har hur man nu vill se på det. Men hur svårt kan det vara -röra sig framåt i en cirkel, röra sig i en triangel. Avsluta med att stå stilla och se förbaskat fin ut. Sedan är det lite småsaker som visa tänder, känna igenom kroppen vilket för pojkar avslutas med en kläm på pingpong bollarna bak. Tydligen viktigt att de finns och är två till antalet.
Jag avslutade det hela med att måla barnen i ränder, slog sönder min svanstipp igen och med ivriga svansviftningar så målade jag min omgivning med röda små sträck. Men fick den sedan avtvättad först med lite vatten och sedan med lite klorhexidin. Denna gången så slutade det att blöda nästan direkt så behövdes inget potatismjöl på eller lägga tryck för att få ihop det.