Idag så har det varit ett fantastiskt väder, solen har lyst och allt har varit helt fantastiskt. Och morgonen började fantastiskt med att vi fick komma upp i sängen och för första gången på evighet ha lite helgmys. Tyvärr så fattar Zorro inte detta med mys i sängen. Det är ett fantastiskt sällan tillfälle som ska njutas! Man går upp pussar matte på kinden och sedan lägger man sig ner snabbt och myser. Man kastar sig inte runt i sängen, vevar med tassnar och skuttar runt som om man vore en liten apa. Så det blev lite kortare mysstund. Sen har vi varit ute i trädgården hela dagen och bara varit. Så denna dagen skulle egentligen kunna gå till historen som bara det – en fantastisk dag… om det inte hade varit för getingarna.
För jag fick fnatt och låg och snurrade runt på gräset och slickade mig på tassen. Jag fick hjälp att ta mig in på 3 ben. Mitt bakben gick inte att stå på och det var som om jag hade kramp i benen och inte kunde räta ut det. Så jag låg på golvet och med kramper i benet och hässjade. Fick på mig en kylande handduk samt en sån där sak som piper en i rumpan som visade några siffror och denna gången sa den 39. De tvåbenta vägrade låta bli mig och petade och undersökte min tass och det enda som man kunde se var eventuellt en liten svullnad. Jag fick upp och se om jag kunde stödja på benen men ville inte alls vara med. Så det blev fullt fokus på mig och hur jag mådde och telefonen inom räckvidd för favorit i repris (japp även kallad veterinär). Men efter en halvtimme så hade tempen gått neråt igen, jag kunde då lätt stödja på benen och slemhinnan hade återtagit en rosa färg. Under hela tiden så hade jag en Zorro som låg bredvid mig och sov/vilade men när jag rörde mig så kollade han läget.
Så man skulle kunna tro att dagen haft nog med spänning. Men så var det självklart inte alls!
Zorro som har insett att trädgården är ett stort matbord och går och hämtar och äter äpple hela tiden. Så när han var på sitt fjärde äpple eller så och busade runt med det på gräsmattan så gjorde han en sur min och sedan ville han inte alls ta äpplet med munnen utan jabbade den med tassarna. Mycket riktigt så var där en geting som surrade runt. Så då kom han under bevakning. Kan berätta att han inte alls uppskattade att bli petad i tandköttet och klämd på läpparna stup i kvarten för att se så att han inte svullnade upp. Men han verkade klara sig utan minsta problem. Minnet var tydligen inte så bra hos honom heller för han försåg sig med flera äpplen efteråt. (ja det samt gröna omogna björnbär som han också fått smak på. Trots att ja försökt förklara för honom att björnbären är smaskiga söta goa frukter. Inte hårta gröna omogna saker)
Så slutkontentan för dagen är – ge tusan i getingarna – för de är ivartfall dem som vi skyller på även om vi inte har några bevis för deras attacker…