Idag så bar det iväg i bilen till tant doktor.
Men jag ska bara börja med att säga herre gud! Vilken ylapa Zorro är och satt hela bilfärden och antingen vargylade eller skrek de ljusaste panikkallen du kan tänka dig. Hade jag kunnat så hade jag satt tassarna i öronen för att slippa oljudet. Han har ju åkt bil tidigare utan problem men idag så fick han inte sitta fram utan i hundburen där bak som man ska… Instängd och livet blir en katastrof för den lilla herren *suck*
Väl framme så fick matte gå in med mig och så fick hon (tyvärr) hämta ylapan så han också fick vara med.
Tant doktor gick igenom mig och allt som vi skulle titta på idag, hon och jag ska ha en stund tillsammans. Så matte lämnade mig och fick åka hem med ylis.
Tant doktor fick mig att sova och när jag sen efter en lång stund vaknade upp igen så kändes livet lite annorlunda –
munnen var öm och kändes annorlunda och på bröstet hade något också hänt. Alla mina epulider var bortskurna och knölen jag hade på bröstet (en fetknöl som matte insisterade på att ta bort). Så nu ser jag supersnygg ut i munnen och den lilla tandsten jag hade är också borta och alla mina tänder är kollade och genomgångna.
Nu var inte allt så toppenkul för det tog även bilder på mina höfter och rygg som matte fick kolla på när hon hämtade mig. Höfterna de vet vi redan att jag har C-höfter men de såg faktiskt förvånansvärt bra ut för att vara C-höfter som använts och brukats i 6,5 år… däremot så fanns det spondylos i bröstryggen…
Men jag är samma tjej för det och vi åkte hem och där var momor och passade Zorro – så han hade fått vila hemma istället för att sitta i bilen och yla.
Väl hemma sen så fick jag vila och nanna till mig för att få ur narkosen ur kroppen men det gick hur bra som helst och jag måste faktiskt säga att jag var vid riktigt god vigör iallafall. jag fick också lite uppblötat mat – det var så gott för jag fick ju faktiskt ingen frukost. Zorro han berättade att även om han fått frukost på morgonen medans jag var ute på morgonpromenad så hade stressen över bilfärden fått honom att kräkas upp den när han kom hem så han hade faktiskt inte heller ätit något – så jag behövde inte vara avundsjuk på honom.
Men Zorro och jag var inte ihop utan vi får gå för oss själva ett par dagar tills jag har läkt till mig i munnen (för små sylvassa tänder som biter i mungipan nu är inte acceptabelt)
När det väl var dags för att nanna så fick jag “special treatment” och fick gå upp och nanna sängen med matte och husse fick passa Zorro där nere – han körde världens ylis för husse också så att han fick höra hur det låter och inte ska känna sig utanför *fniss* vi tjejer nannade hur gott som helst.