Nej, det handar inte om att jag har en konstig bak –
utan att jag genom att gå in en sväng i skafferiet (vilket jag eg vet att jag absolut inte får vara i)
Hämtade mig ett paket mjöl som bara stod där på golvet och liksom väntade på mig.
Tågade ut med mjölpaketet fint i munnen och inte en enda mjöldroppe finns förrän jag kom fram till det som jag tog som min canvasduk – komattan! – och väl där så lät jag min kreativitet komma fram och synas.
Tyvärr så fick jag väl kanske inte den uppskattningen jag hade räknat med när matte kom hem – men ser jag hur tavlorna på väggarna ser ut så är det mycket så här former och mer abstrakt så hon borde varit supernöjd!
Otacksam världen är – här har jag kämpat med min kreativitet och så får man ett totalt nedslag och blir sågad vid klorna… dessa konstkritiker kan göra en riktigt deppig.
