Vilse i pannan

Matte kom hem tidigt och vi åkte iväg med bilen ut i stora skogen.
Först fick brossan gå en runda medans jag fick vänta i bilen och sedan var det det omvända.
Men det är liksom hur orättvisst som helst!
För efter att jag gått min runda så fick jag vänta i bilen igen medans brossan fick en andra omgång.
(det är något om att han inte orkar gå så långa runder utan ska ha flera mindre…)

Hur som andra omgången som jag fick vänta i bilen, ja då var det baskemig ingen kort liten runda de gick!
Den var hur lång som helst och jag satt där och väntade och väntade och väntade, det började skymma och jag väntade så tålmodigt i bilen.
Så till slut så kom de då äntligen tillbaka. Brossan han bara småskrattade samtidigt som han berättade att matte (återigen) gått vilse. Brossan han hade väl kunnat visa vägen tillbaka , men då fnös han och sa – och få en kortare runda.
Nehe, att matte är vilse i pannan och inte hittar tillbaka till bilen det är hennes problem, jag fick möjlighet att sniffa och snussa runt i nya marker och det var massa goa “grisaspår”. Ja, ända tills hon kom ut på vägen och visste var hon var och i rask takt tågade tillbaka mot bilen.

Slutet för Scarlett

Idag när matte kom hem så blev hon hemskt upprörd!
Jag tror aldrig jag har sett henne så uppjagad, hon skrek rakt ut!
Ögonen poppade nästan ut ur huvudet och sedan kastade hon sig över mig och
slet upp munnen, rusade runt som en galning och räknade saker hon hittade.

Allt detta ståhej för mitt lilla lilla upptåg!
Jag hade faktiskt inte gjort något mer än att gå in i kontoret, hoppa upp i soffan och balansera på kanten,
tagit ner en pappkartong med lite saker. Burit ut pappkartongen i uterummet och slitit upp den och lekt runt lite med det som var i.
Tydligen så ska man inte leka med tuber av super-dunder-lim. Men lugnet sänkte sig åter i huset när matte slutligen hittade den sista tuben som åkt in under bordet och alla 8 tuberna var återfunna. 2 av hattarna var halvvägs avskruvade och en tub hade ett tandmärke som nästan hade gått igenom och punkterat tuben…
Matte sa något om att det kunde vara slutet för en liten Scarlett men jag förstår inte alls vad hon pratar om, så farligt var väl inte mitt lilla upptåg ???? – eller ????

Tror att vi måste vara lite försiktiga i framtiden för de där tvåbenta grymtar något om fördelen med porslinsboxrar, inga skador och veterinärer som de behöver springa till stup i kvarten,
Men hallå inga goa varma härliga boxerpussar/knuffar heller – och absolut inga roliga boxerupptåg att skratta åt!

Pannlampa

Om man inte har bra mörkerseende så är det tydligen ett problem om pannlampan man har när man är ute och går kvällspromenader lägger av mitt under promenaden.

Under svordomar flög pannlampan av och åkte in i skogen när den (återigen) fick glappkontakt och la av mitt under promenaden. Sen så tågade matte och jag iväg med små snabba steg och höga knän för att inte stå på huvudet närmsta vägen ut på gatan och sedan hem i gatulysena. Husse och Scarlett var ute och letade pannlampa och kom hem med den där dumma mokajängen som ser till att runderna bara blir hälften så långa som de borde – dumma dumma lampa.

3:de världskriget

.idag så utbröt 3:de världskriget, det var så otäckt så jag bestämde mig för att tyst och snabbt smita ur vägen och hålla mig ur vägen för upprörda krigare.

Slaget utkämpades mellan matte och en telefon, och telefonen förlorade stort.
Det är den telefonen som ringer natt som dag, vardag som helg och varje gång som den ringer så innebär det att husse försvinner för att göra något annat än att ta hand om oss och gå härliga promenader.

Så nu när telefonen inte längre finns så kanske det blir mer tid för oss… ???
Sen fick husse och matte och gosade med mig och sa att jag inte behövde vara rädd för kriget var slut!

Röntgen

Idag så bar det iväg till farbror Tobbe. Min favorit doktor. Idag så var det dags att kolla av hjärtat.
Redan i väntrummet så är jag helt exalterad och bara jag hör honom så börjar svansen att trumma.
När han sen spritar sig och kommer bort mot mig så dansar jag hula hula dansen.

Idag så gick vi in i ett annat rum, det lilla lilla rummet med ett stort bord. Matte fick på sig stora stora klumpiga kläder och sedan lyfte Tobbe upp mig på bordet. Eftersom det är pumpen som är lite svajig så fick jag ingen spruta innan utan vi körde helt vaket. Väl på bordet så höll matte mig i huvudet och vet. assistenetn i benen och Tobbe gick ut och tryckte på en knapp. Detta var tydligen en gigantisk kamera som fotograferade mig inuti. Efter en liten stund så kom bilden och jag fick kolla på den.

Mitt hjärta är normalstor och det finns ingen vätska i buk/lungor. Så där rök hela Tobbes teori om att det var en förstorat hjärta som ställde till med mina kollapser och så. Så nu är vi tillbaka på ruta 1 igen.
Jag hörde hur Tobbe sa att om man vill veta mer om mitt hjärta så måste jag åka till en annan doktor och bli lämnad där för massa tester, men något av de vanligaste hjärtproblem var det nog inte, matte sa att det vill vi inte.

Jag är mattes hjärthund, nu uppenbarligen även i ordets bokstavliga bemärkelse….

Kollaps -igen

Idag blev det konstigt igen, och rätt som jag var ute i trädgården och skällde till på en vovve som gick förbi så blev det svart för ögonen och jag trillade ihop.
Det tog inte många sekunder förrän matte var vid min sida och jag kvicknade till igen.

Trodde jag hade blivit av med de där duma trilla-ihop-grejerna men tydligen inte.
Men men då får jag säkert åka iväg och träffade min favorit doktor -igen.

Slagsmål och blod

Dagens skogsrunda var riktigt härlig, vi strövade runt och jag fick sniffa på där grisarna varit och lekt och busat.
Sen medans de brossan fick sin tur så fick ja vänta i bilen.
Kan säga att när han väl kom tillbaka så var han lite purken, visst han hade fått en hyfsat lång runda – tidsmässigt sätt.
Men promenadmässigt så var det supertråkig! För någon hade hittat ett super duper kanon ställe med gula kantareller –
och fått ihop en halv bärkasse med dem. Vilket innebär en promenad, sen stanna och plocka svamp, lite runt strövande och så var det stopp igen, ett par steg till och så stopp.

Sen åkte vi hem till momor och mofar och där så fick vi mackor och tuggben. Det tog inte lång stund förrän det var blodigt på benet och mattan, jag vet inte varför men jag blödde ur munnen, så tuggbenet blev lite extra smaksatt med blod.
jag hade inte tappat en tand som de tvåbenta först trodde utan det är så att jag har lite påväxter på tänderna -Epulider heter det tydligen.

Och inget blodspill som inte har ett bråk till, eller vad det nu kan tänkas heta. Senare på kvällen när vi var ute i trädgården och busade så blev det bråk. Självklar så ger jag mig ju inte.. men så skrek jag till av smärta och sen haltade jag in.

Matte grälade på oss och sa något om att porslinsboxrar aldrig behöver går till veterinären eller vad det var hon mumlade…
Men de var inte så farligt för sen haltade jag inte mer.