Month: June 2010

Dagens temeraptur har det inte varit något fel på, och även idag så fick vi vara i gården.
Vi fick dessutom in en stor madrass så vi kan vila mjuk och skönt även utomhus. För man kan bli lite stel annars.

Men på kvällen när husse äntligen kom hem från jobbet ja då bar det iväg till simmet igen.
Men idag så var lite lite kyligare både i luften och vattnet.
Så måndagens simning var behagligare och längre.
Dagens blev långa kast och vi plaskade runt i dryga 15 minuter sen fick det vara nog.

Så simning fredags, måndag och idag, sommarens träning börjar bra. Nu ska det bara hållas igång på samma nivå så kommer mina muskler att växa till sig rejält!
Då kanske jag blir en ännu större babe-magnet än jag redan är …

Brossan och matte drog iväg på kvällspromenad och en stund senare så var det dags för mig att få gå ut och gå. Vi hade inte kommit speciellt långt förrän jag såg några mysko personer ute i spåret, det var någon som smög tiger på mig. Självklart så var det Royal och matte.
Vi gick mot varandra med stort fokus på varandra, då rätt som kom det en stor grävling springande framför nosen på mig – tvärs över stigen. Verkar som att det var ett övergångsställe, men grävlingen stannade inte och tittade höger/vänster för att se så att det inte kom någon trafik. Hela min kropp vred sig och jag följde med i rörelsen – ända tills det tog stopp! (dessa attans koppel – såna dumma uppfinningar)
Royals som var på längre avstånd ifrån han tittade bara förvånat och undrade var det var för svart strimma han såg försvinna över stigen.

Royal vände om och följde med oss ett par meter till men sen så fick han gå hem. Vitsen är ju att han ska få sina runder lite söligare och lite kortare – då kan han ju inte hänga på mina runder som är lite mer elit, fart och fläkt rundor.

Så det var trötta boxrar som gick för att nanna, dagen hade vi dessutom tillbringat utomhus i gården medans husse och matte var iväg och jobbade. Vädret är underbart och det är skönt att få vara ut och suffsa runt som man själv vill.

Midsommar kom och med så kom också årets första utomhus bad. Vi bara älskar att bad och äntligen är det säson igen!!!!

Det var riktigt varmt i vattnet och allt för frid och fröjd. Vi plaskade och simmade efter våra leksaker, husse och matte vadade i den dyiga bottnen och kossorna låg och solbada strax bredvid.

Men se så fort de är tvåbenta inblandade så störst stämningen, så även idag. När vi hade simmat klart och var på väg upp så blev det bråk, de tvåbenta som hade badad inne vid strandkanten med sin minitvåbenting fick ett nervöst sammanbrott och hävdade att vi hade bajsat i vattnet.

Mycket riktigt i vattnet låg det och flöt lite utfördelat bajs stort som två tummar, men inte var det hundskit (för vi hundar skiter inte i vattnet) utan det råkade vara från någon av alla de fåglarna (gäss, änder och svanar) som går runt och skiter på badplatsen. Men ett herrans liv och levende blev det från de där tvåbentingarna så en bra start på dagen???

Väl hemma sen så kom nästa våta dröm, vi fick besök däribland en Diezel … och inte nog med det för hon hade precis börjat att löpa.. olala.
Så jag och Scarlett fick vara på tomten och Diezel fick vara i hundgården, men jag kan säga att när det väl blev kvällen och alla hade gått och vi fick ut och snusa av markerna – oj oj oj vad det luktade härligt.
och i min trädgård dessutom, en killes våta dröm!

..Idag har det varit riktig sommar.
Solen har strålat hela dagen och det har varit helt underbart.
Efter förmiddagspromenaden så fick vi vara ute i gården medans de där tvåbenta åkte en massa ärende.

Sen så har vi busat, det var ett tag sedan det fanns så mycket spring i mina ben att jag sprang runt som en unghund och skuttade och bussade med Scarlett. Men vi hade rysligt skoj och det var massor med bus och stoj.
Fast sen så gick det till överdrift, förbipasserande vovvar och Scarlett gick igång på alla cylindrar och gafflade,
och det är okej till en viss bit. men sen sa jag till henne att hon skulle vara tyst, men icke så nicke.
Som äldste så blev jag ju då lite purken så jag dängde henne i marken och sa “skärp” dig. Men nehe då skulle den lilla madamen mopsa sig och inte alls lyssna på mig. Jag må ha varit lite kass ett tag, men inte att jag har förlorar min position i hushållet och jag tänker då inte tåla att Scarlett inte lyssnar på mig.
Så jag sa till henne med alla största tydlighet att hon gjorde bäst i att inte åma sig utan ligga stilla och koppla av (när hon gör det så släpper jag upp henne igen och allt är bra) men så still kan jag inte säga att hon var hon faktades med tassarna, nöp mig i läppen och lätt som ett litet monster.
Men se vid det laget så hade vi dragit husses ögon till oss och då lugnade det ner sig och sedan fick jag jackpott i allafall. Scarlett fick gå in och vila lite och leka inne medans jag kunde gå och lägga mig och relaxa under träden.
Men vi hade faktiskt riktigt rolig när vi sprang runt och busade, känns bra att börja bli i form igen!

Brossan han stoltserade med att han mötte en hästapolle på sin runda,
men jag – jag mötte faktiskt en liten grävlingunge.

Den gruffade lite och försvann sen snabbt in i terrängen, men man kunde ser hur gräset rörde sig där den drog fram. Jag såg det extra tydligt eftersom jag stod på bakbenen och stirrade efter den.

Sedan blev jag jätterädd, så rädd att jag tog ner svansen lite.
En liten bit efter att vi mött grävlingen så gick jag ut i kanten på vägen, och då rätt som det var gallskrek matte och fick ett extra hjärtslag eller två. Jag hade skrämt upp en fasan som skrek den också medan den förtvivlat försökte flyga iväg, precis rakt framför nosen på matte och mig. Men när matte väl tagit ett djupt andetag och jag förstod att det inte var något farlig att vara rädd för – ja då åkte svansen upp i topp igen och vi gick vidare.

På tal om djurungar så mötte vi för ett par dagar sedan ett rådjur med sina två kid.
De två kiden skuttade runt och lekte på stigen (inte många dagar gamla) och sen skuttade de vidare in bland björkerisen, och när mamma rådjur såg och så försvann hon snabbt som blixten hon med.

Idag så var rutinerna helt off,
Tidig morgon och upp och sedan en kortare tur ut i skogen hem husse.
När vi kom hem så hade matte packat väska och så – men inte för oss.
Vi fick inte följa med. Efter en stund så kom lill moster och höll koll på oss,
och låt och vara ute och mysa i trädgården.

Först senare på eftermiddagen så kom de där tvåbenta hem, men okej de var lite förlåtna för de hade
en påse med 3 hundleksaker, (som jag ju givetvis mycket försiktigt smög mig fram till och plockade upp,
fast sen kom yrvädret Scarlett och stal den *suck* )
Men sen så fick man sniffa av dem för de luktade massor av andra hundar, blev lite avundsjuk att vi inte fått vara med men sen när jag förstod att det varit på hunduställning jag då var jag inte så avundsjuk utan en heldag i trädgårdens lugna vrå och strosa fritt – ja det slår utställning vilken dag som helst.
(fast matte sa att de var ena kalvar till Boxrar, och inte kompakta snyggingar som det borde vara)

De kom också hem med en stor stor vovvebädd. Jag suckade och sa att den kanske var gjort för en irländsk varghund men för den behöver den inte vara tillräckligt stor för en stor boxerpojk – men efter lite övertalning så var det ganska okej och jag fick plats.

Ja fy på dig lillmoster som bara glömde bort oss!

I solvädret fick vi ligga inne när du egentligen skulle släppt ut oss i gården vid lunchtid!
Skäms på dig!….

hmpf – glömma bort två boxrar bara så där.

Mitt i natten så kom matte hem, hon gick in, gick runt lite där nere.
Drack lite vatten, borstade tänder och så – men nej vaktpatrullen var ut tjänst för det var ingen som hörde eller märkte det.

Men när foten sattes på första trappsteget ja då kom det två yrvakna boxrar galloperande ner för trappan för att möta inkräktaren, för att halvvägs i trappan inse att det var matte och då vifta på svansen och dansa runt istället. Så okej, vaktstyrkan var inte helt på alterntern, det har varit två ansträngande dagar och vi var kanske lite exta trötta, och sen fick vi nanna i sängen….

Men hallå, två boxrar som skjutna ur en kanon som kommer flygande i trappen, här snackar vi kort responstid och sen en flygande boxer på cirka 30 kg komma flygande en i famnen – nje då hade en inbrottstjuv garanterat sprungit sin väg….

Bara kolla hur jag ser ut när jag busar och leker med en leksak och är så glad man bara kan vara.

I värsta fall så kan jag alltid slunga iväg bollen mot en inkräktare….

Ja, mitt i natten så fick vi besök av kusinerna.
En två bent och en fyrbenting.
Men det gick riktigt riktigt bra iallafall.

Jag o brossan var i uterummet och Dexter och Alex fick vara där inne.
Dexter han skällde lite på oss, men Royal i sin tratt han bara tittade på honom genom grinden,
och sedan bara ställde han sig och stirrade på honom utan att varken morra eller blåsa upp sig –
men det räckte, Dexter sänkte svansen och blev tyst!

Sen så var det toppenväder så vi fick vara på nya tomten, Dexter i hundgården och sen
var Alexandra över hela stället 🙂
Det vattnades och planterades och sen så fick jag springa lite på tomten och Alex kallade på mig och gav mig lite banan – fast vet du, det var lite jobbigt att ha koll på allt som hände.

http://www.boxerboxer.se/Alex/ScarlettBanan.jpg

På eftermiddagen så blev Alexandra hämtad, medans Dexter fick vara kvar, och när mofar sen på eftermiddagen hämtade Dexter ja – då gick vi bara in och slocknade – helt fullständigt slut efter en sån händelserik dag!

jag har hört att medans de var här så utökades familjen med en liten Maximilian

Våra framsteg mäts så helt olika och det är så ORÄTTVIST!

Jag är duktigt och sköter mig alltid men det är aldrig någon uppståndelse över det.
Men idag så skedde något fantastiskt … Brossan åt upp frukosten utan trugning eller smaskigheter i.
Ja men heeeerrrreeee guuuuuuudddd så fantastiskt! Han börjar bli bättre och ingen löptik i höglöp och han äter igen.. jamen kryss i taket och halle lullja.

Varenda dag i hela mitt liv så har jag ätit upp varenda måltid (nja kanske var 1 dag när jag mådde illa) och inte går det något jubel i publiken. När jag har satt i min två frukostar, som häromdagen, nå då blir det sura miner och lite bannor.

Så fasten jag är fenomenal på att äta och sätter mig så lydigt framför min “matplats” när de är matdags och väntar på att matskålen ska sättas och det ska sägas varsågod – så inte får jag fantastiska tillrop för det. ( I värsta fall så får jag faktiskt höra att min midja börjar försvinna, men om den håller på att försvinna så är det väl ett tecken på att jag behöver mer mat ? )

Sen är det också orättvist att Brossan får fler promenader än mig, sen kan de tvåbenta säga va de vill om att han får flera kortare promeander och jag får en lång – men det är orättvist i allafall. För det är antalet som räknas.

Sen har Royal hittat en fördel med tratten, han använder det för att knuffa mig i sidan eller i rumpan för att jag ska flytta på mig. Så nu när jag snor alla leksakerna som han vill ha (för de är ju bara de som han har i munnen som är rolig – oavsett vilken leksak han har i munnen) men det är lite bökigare att få tag när han har tratten och sen kan han helt enkelt slå till med huvudet och jag får en tratt i sidan. Dumstrut!

Så nu ska jag gå och lägga mig och vara lite sur över livet och orättvisorna en liten stund.

Morgonpromenaden så gick vi allihop och det var så fint solväder, löptiken hon verkar nu ha passerat höglöpet så det är inte riktigt så intressant längre.

Men sen blir man purken. Här har det varit toppenväder och man har fått vara ute hela dagarna och strosa runt, klia sig på ryggen i gräset och mysa…
Vad händer sen jo det blir stört regn, mindre regn, mulet och trist. Så istället så blir det bara promenader och sen kortare lek/kisse stund i trädgården.

Större delen av helgen har gått i härlig lunk. Scarlett har fått promenader medans jag har fått “nöja” mig med att traska runt i trädgården med min tratt från tidig morgon till sena kvällen. De tvåbenta har hållt på med trädgårdsarbeten och klippt gräsmattan och planterat växter hit och dit.
Jag låg och vilade på mitt täcke mitt på gräsmattan när husse klippte gräsmattan, han klippte runt mig men inte brydde jag mig om det utan jag låg lungt kvar och slappade.

Nu slappade jag inte hela tiden utan jag börjar faktiskt att bli riktigt bra igen och vara på hugget.
Det gick förbi en ung rottispojk som var oförskämd nog att skälla ut mig, inte för att jag såg honom så bra men jag hörde och då försökte jag sonika att traska rakt igenom 1 meter bred och 2 meter hög ligusterhäck med hönsanät längst ner – iklädd en tratt. Nu kom jag ju inte så långt men uppjagad var jag… *Suck* förnedrad av en pojkspoling.

Scarlett säger att jag drar nytta av min tratt, jag trälar lite med maten och det funkar ju så lite extra blir det allt (och det ska Scarlett inte gnälla över för det innebär att även hon får lite extra även om hon inte behöver det …) Det handlar bara om uthållighet, hoppa över lite måltider så blir det smaskens. Nu är ju Scarletts paroll inte direkt att hoppa över något ätbart … ja det går väl emot hennes natur. Så hon åt två frukostar, först sin egen och eftersom jag ratade min frukost och den var serverad i en vanlig djuptallrik och stod ute i trädgården så bestämde hon sig för att den var lovligt byte…. min riktiga matskål rör hon aldrig men den är liksom för hög för att funka riktigt bra med tratt.

.. ja efter operationen var jag inte alls hungrig. Men se strax innan två tiden i natt så började kroppen att komma till liv. Jag satt på madrassen och svajade fram och tillbaka och försökte få orderning på världen och vad den där tratten gjorde på mitt huvud. Och magen den började sakta men säkert att protester –
så när matte tog fram tonfisken igen för att se om jag var hungrig så tindrade det till i ögonen.

Så ut på gräsmattan, och sedan fick jag äta ris, fisk och filmjölk, en burk tonfisk, det hämtades ytterligare en kokt fisk. Oj vad gott det var! Men sen fick jag inte mer mat utan får vänta till senare idag när det är dags för frukost. Jag drack också lite och då kom jag ju på att jag var kissenödig, oj vad det var svårt att kissa med tratt! Hur jag än försökte närma mig en buske för att lyfta på benen så lyckades jag få någon gren att slå emot tratten. Jag gick runt och försökte på massa olika buskar, men till slut så kom jag på det – MIN rabarberbuske, där gick det bra (jag har en egen rabarberbuske eftersom jag har bestämt mig för att kissa på just den som står så ensam och övergiven, de övriga 3 som står i rabatten är mattes och de vågar jag inte kissa på.)

Sen nannade vi vidare tills det var morgon och dags för frukost, lite handmatning och övertalning och det gled ner. Sen gled jag runt hela långa dagen i trädgården. Scarlett gjorde det samma efter en långrund med husse. I övrigt så gick dagen i trädgårdsarbetens tecken så vi boxrar vi bara chillade och relaxade hela lång dagen, och den mest avancerade övningen bestod i att hitta en perfect plats i takt med att solen flyttade sig.

.. ja husse han är också bra men nje matte hon trumfar.
Har ingen direkt aptit på morgnarna – tänker inte gå in på om det har att göra med allt gott jag fick i maten innan när jag tog alla tabletter hit och dit eller om det är så enkelt som att jag inte har tid utan ska ut och jaga löptikar …?? Kvällsmaten går ner men frukosten är besvärlig.

Hur som – mat måste man tydligen äta om man är en sticka som jag, särskilt som jag redan hoppas över ett mål mat.
Så filmjölk på och sedan ohej vad det går. Neeehh, men om matte sätter sig ned brediv och tar upp pyttorna med sked då kan jag offra mig och äta, men mitt i allt så lämnade matte över till husse för att hon tänkte gå till jobbet.. Icke så nicke, med STORA STORA ögon tittade jag på henne fnös och bara vägrade förstå hur jag skulle äta maten från skeden när husse höll i den.

Men se så väldresserad matte är, för hon satte sig bredvid mig igen och så matades det färdig.

Väl ute på promenaden med husse så njöt jag i fulla drag och gick där och snusade hit och dit och tvärnitade när jag hittade de underbara kissefläckarna ….som en liten Ferdinand som trivs bra där – där han kan lukta på blommorna…

Det är tur att man inte luktar med ögonen, för mitt ena öga är kasst. Ploppen i ögat (ärrvävnaden) sen förra omgången har nu skavt ett otäckt sår i hornhinnan – så jag antar att jag snart får träffa min favorit doktor igen.. ????