Blodspår och smällare

Dagen började okej, ut i skogen körde vi men de enda som gick ut ur bilen var de tvåbenta.
Efter ett tag så kom de tillbaka och då körde vi iväg igen… dessa tvåbentingar jag förstår mig inte på dem.

Efter en runda i stan så var vi tillbaka i skogen igen och denna gången fick vi komma ut – Jippi!.
Men det var superkallt och skare på snön så det blev den minsta kortaste runda du kan tänka dig,
knappt ens värd att kallas runda. Sen åkte jag in i bilen och Royal fick på sig en spårlina,
det var blodspårsdax med klöv så när han kom till spåret så satte han igång och drog spåret i maxfart.
Jag såg från bilen hur matte fick kämpa för att hinna med – för Royal han var superfokuserad och drog i spårkärnan. I slutet av spåret så hittade han en rådjursklöv och stolt som en tupp bar han tillbaka den till bilen.

Sen var det så min tur, jag har också gått blodspår tidigare men aldrig med någon klöv i, men det luktade annorlunda idag. Efter att ha sett Royal så drog jag också iväg i maxfart, fast jag låg inte riktigt i spårkärnan utan slog lite väl mycket på att par ställen, men det löste sig. Väl i slutet så fanns det något konstigt, jag tittade mycket fundersamt på klöven och sniffade försiktigt, sen klapp jag den. Jag inte bara bar den till bilen utan tuggade på den, och ville då verkligen inte als lämna ifrån mig den!!

Väl hemma så slog det nog runt för matte, för mitt i kallaste vintern så hade vi ballongleken,
ett tiotal uppblåsta ballonger som vi lekte runt med på tomten och fick smälla. Jag ÄLSKAR denna leken, och så fort jag har smällt en ballong så kastar jag mig över nästa. Royal däremot nje han är lite avvaktande.

Under kvällen så kom det andra smällare, sånda där som pangar i luften och kallas raketer tror jag.
Jag gillar inte när det smäller, men efter att ha blivit lite valeriana drogad till maten så var det inte så farlig. Jag låg bredvid mattes stol och var med hela kvällen. Jag försökte inte krypa under stolen och bordet och jag tog emot godis när så gavs – så inget chocktillstånd för mig i år…
(och sen ska det sägas att det var mycket lite smällande i år och nästan allt konsentrerat till halvtimmen kring 12 snåret – skönt!)

Jag ska kanske inte säga så mycket för när det väl hade smällts massor och husse, matte och Royal var ute i trädgården så kom jag på att jag faktiskt också ville gå ut, men tydligen var det lite tidigt för sen kom den en par eftersläntrande raketer och jag blev rädd och chockad – så jag hoppade upp på trädgårdsmöblerna och satte mig PÅ bordet (inte under som annars kunde varit logiskt utan uppepå).
Sen fick jag gå in, men Royal den fulingen han fick leta lammsteksbitar i trädgården, så jag väntade inne lite till sedan smög jag också ut. Så när klockan var strax innan 1 och det nya året precis börjat så letade jag godis och lekte återigen ballongleken i trädgården, och svansen hade hittat tilllbaka upp i en fin stolt båge.