..sniff.. sniff.. grisssss

Idag bar det iväg igen med grisfot och blod.

Husse släppte av matte i skogen och sedan körde vi hem till mobror och hjälpte honom med bildäcket, ni vet vi killar är liksom proffs på sånt där mekaniskt.

Efter ett tag så hittde husse tillbaka till matte och så gick vi en lite runda. Vi hittade ett lerbad för grisar, och eftersom det inte finns några handdukar i skogen så skrubbar grisarna sig mot ett träd oj vad det trädet såg ut , men gott luktade det!
gristrad
När vi väl hade traskat vår runda så bar det av tillbaka till bilen, och då såg jag det.
Selen och spårlinan kom fram – men nehe jag åkte in i bilen!
Sittande i bilen fick jag se hur Scarlett gick ut på ett spår och hur hon följde det fint och bra även i vinklarna, i slutet så låg “min” kycklingpip som hon pipande på bar tillbaka i munnen men huvudet högt, ja nästan högfärdigt högt.

Sen var det då äntligen min tur, selen kom på och jag hittade mitt spår, det var den där grisfoten som varit ute igen och massa blodfläckar här och där. Jag hittade grisfoten och sen tågade jag tillbaka med den i munnen, matte sa att jag var så stolt så jag nästan svävade fram.
Sen sa matte också att jag inte var så noggrann utan att jag skulle ner med nosen i backen, men varför det? Om jag nu känner all doft med nosen högt upp vad spelar det för roll- (inte mer än att matte suckar åt mig.)