En dag när matte och jag gic iväg på vår promenad hade vi bara hunnit
bort till skogskanten när det plötsligt låt som ett åskväder bakom oss,
som skjuten ur en kanon kom en lösspringande hund flygande förbi oss i
formel 1 fart. Matte skrek till och tittade sig förtvivlat omkring för
att se var ägaren till hunden kunde vara. Jag tror också hon var rädd att jag
skulle blås upp mig och att de kunde bli bråk. Men inte skulle det bli bråk!
Det var ju bara Scarlett som hade sprungit ifatt oss.
Sedan fick vi stå där i oändlighet innan
husse äntligen kom och tog henne och jag fick gå på min promenad.
Men så typiskt matte att inte stänga grinden och husse att bara släppa ut
Scarlett…