Har matte kommit till sans, hon liksom bara måste lita på mig och låta mig gå lös
för då blir allt så mycket bättre. Så idag och igår har jag fått gå lös nästan hela
rundan. Förbi fårhagen blir jag alltid kopplad – så skulle fåren vara utanför hagen
(vilket de nästan alltid är) så får jag gå snällt hos matte. Kopplet åker också på när
vi möter hundar, men människor har vi faktiskt gått förbi utan problem…. när grisen
kommer fram eller något gott godis.. japp helfokus på matte och så går vi fot förbi och
sen får jag belöööööning..
Sen har vi hoppat
lite över hinder också och det går som en dans.
