Month: November 2005

Idag så först kom hela släkten och det var mat och smaks. Jag blev så uppjagad av
att alla kom att jag liksom bara glömde bort att lyssna på matte. Så då fick hon hjälpa mig
och jag fick ligga still på golvet och titta på alla…när ‘momor’ sen sa ‘varsågod att ta mat’
japp- då var jag säker på att hon menade mig – men så var det INTE.
Fast jag fick lite skinka och sånt i min mat också, så det var inte så dumt.

Senare på kvällen så försvann både husse och matte, de var finklädda och skulle iväg.
Tydligen en sån där tråkig Boxerfri fest. Hemma själv så hade jag en liten olycka.
Jag vet inte hur det gick till men jag lyckades dra ner den stora långa kaktusen över
hela mig. Stressad och rädd av det blev jag verkligen, och hur ska man liksom få bort taggarna??

När så husse och matte då äntligen kom hem så ägnade de en lång stund åt att plocka bort
taggarna ur mig, best satt de tydligen i pälsen men i allafall. Sen var det dags
att gå ut och kissa och så i trädgården.. jag hade så mycket spring i benen så ni kan inte
ana.
Tydligen var det så tydligt för jag fick vara lös och sen sprang jag runt och vi hade
snöbollskrig alla sammans, mitt i natten och i finkläder.

När vi kom in så blängde jag lite på kaktusen men annars så var det ingen fara med det.

Idag när jag var ute för morgontoalett, då plötlsigt small det det.
Jag hoppade upp i luften och kastade mig runt, svansen hög, och sen gick jag
sakta och mullrande för att inspekter… attackerad så här när man precis skulle lyfta på benet.
Moooorrrrrrr….mooooorrrrrr.. nu var det inget farlig utan bara skottkärran som
bongade till (något med värme/kyla) så när jag väl inspekterat det kunde jag glatt gå
och pinkelura.

Dagens promenad var jag också lös, det är så skönt, fast precis innan vi skulle gå
på rundan och lekte lite i trädgården så stod tant Anita och en till utanför min tomt och
pratade.. så jag smet genom häcken och ut till dem. Men de sa inget till mig och
bara vände sig om när jag skulle hälsa.. och matte kom inte bort utan stod vid
uppfarten och sa till mig att gå hem. Så då gick jag hem och sen lekte vid med bollen
och tränade lite utan att jag brydde mig om att de stod där ute och inte ville hälsa på
MIG.

Har matte kommit till sans, hon liksom bara måste lita på mig och låta mig gå lös
för då blir allt så mycket bättre. Så idag och igår har jag fått gå lös nästan hela
rundan. Förbi fårhagen blir jag alltid kopplad – så skulle fåren vara utanför hagen
(vilket de nästan alltid är) så får jag gå snällt hos matte. Kopplet åker också på när
vi möter hundar, men människor har vi faktiskt gått förbi utan problem…. när grisen
kommer fram eller något gott godis.. japp helfokus på matte och så går vi fot förbi och
sen får jag belöööööning..

Sen har vi hoppat
lite över hinder också och det går som en dans.

Spårdax, vi hade inte mer än kommit ut i skogen förrän jag fick sitta fast i ett träd.
Sen traskade matte iväg. Precis när matte kommit igång med vad hon skulle göra,
så kom där 3 hästar och 2 hundar traskande förbi mig, men ärligt hade knappt tid att
titta på dem för jag var så fokuserad på matte. När hon äntligen kom tillbaka
så var det promenad dags

Vi gick samma väg som de andra gått så det luktade massor, fast jag fick gå bakom matte
så jag inte skulle springa i förrväg.. jag -aldrig! Sen hade vi en avkopplingsstund
eller även kallad 10 minuters platsliggning.. Ett litet träningspass med fot och hit
och allt sånt där. Lax och hjärta – japp jag är uppmärksam och alert som få.

Spåret gick så där, första delen gick jag i språrkärnana, andra delen som flakade jag lite
omsom spårkärna omsom definitivt inte spårkärnan.

Efter spåret kom det bästa på hela dagen, boxerrusningar, jag fick springa och hoppa
runt så mycket jag ville, och matte kastade bollar och sprang och gömde sig – det är livet.

På eftermiddagen gick jag och husse ner till fälet jag var på igår, för jag liksom
hade glömt min kong där, vi hittade den och hade en lekstund. Och jag brydde mig inte
om att kolla om det fanns fler fältharar – det var väl duktigt !?

Om man gör något väldigt bra och är duktig så måste man liksom väga upp det med
att vara motsatsen också…. det gjorde jag idag.

Först var vi på ett fält och då fick jag sitta där medan matte försvann för
att gömma min leksak. Medans matte var borta så gick där en kvinna förbi mig, nära nära
men jag satt kvar och lyfte inte det minsta på rumpan, och när matte
kom tilbaka kom ett par till och då satt jag också kvar -det är att vara en duktig grabb.

Lika duktig var jag inte sen på det andra fältet. Där sprang vi runt och lekte
och lill-moster gömde sig och det var bollekar och jag skulle leta upp saker..
Jag var jätteduktig på att leta upp saker – tex en fälthare som gömt sig i det höga gräset.
Jag hittade honom och förföljde honom under taggtråden och över hela den uppplöjda åker
och ut på gatan.. där försvann han och då kom jag ju på att jag varit ute med matte..
så tillbaka lika snabbt samma väg. Fast inte hittade jag matte eller lill-moster.
Jag sprang runt och letade och försökte verkligen hitta dem. Efter en långt stund så
bara stod matte där och då sprang jag fram till henne, lite låga öron och så. Hon sa någon
kommentar om bra hjärta, enorm puls och så rädd jag var..fattar inte vad hon menade.
Sen var matte lite ledsen på mig, fastän jag fjäskade för henne och vill ligga i knäet
när hon satt i soffan hemma.

Det är ett evigt lekande med dessa hinkar, först var det en hink med boll i,
sen hink upponer med boll under. Hink uppställd på stubbe med boll i,
hink uppställd på stubbe med boll i och ytterligare en hink ovanpå det..

Fast det är ganska kul att jobba lite för att hitta den där bollen.

Bollen ligger emellan hinkarna och jag får fint vänta

En rejäl knuff och de åker ner

Jobba hårt med vänsterjabben

Lycklig med bollen i munnen

Den där buren har stått uppställd på golvet och så kastar matte
in godis i den och då får man ju gå och hämta det. Man kan också hitta tex en
tuggpinne där innen och då får man inte ta ut den utan måste äta upp den i buren.

Idag så bestämde jag mig, på kvällen så gick jag in av egen fri vilja utan den minsta
lilla tillstymmelse till godis därinne, och så la jag mig och vilade en stund. Var nästan
kul att se deras miner.

För de som inte förstår att en boxer är en stor hund som behöver mycket plats, kolla in här
titta bara så mycket plats svansen tar.

Var ute och rantade runt i skogen och letade efter rådjursspår att inte följa efter.
Var duktigt och följde inte efter. Sen kom vi till något spår som verkade lite
mer intressant så jag tittade lite extra på det.. då försvann matte.

Hon sprang ifrån mig och sen bara försvann hon. Jag kastade mig efter och när jag
nästan var frame sa hon STANNA så det gjorde jag, sen skulle jag ligga kvar.
Fattar inte vad som hände men matte hade tydligen sprunigt iväg fastnad i en taggtråd,
hon försvann när hon dunkade i backen och så fick hon stopp på mig innan jag också
sprang i i den dumma dumma taggtråden. Matte hade tur och slog sig nästan inte alls,
bara lite i nacken sa hon. Sen byggde hon upp med björkslanor så inte fler skulle göra som
hon.

åkte upp i skogen och traskade där länge och väl med husse och matte.
Hittade ett mycket intressant nylagt älgspår, men det fick jag inte utforska vidare.
Hittade sen var älgen legat och nannat men det fick jag inte heller utforska vidare.
Istället fixades det godisträd och inkallning med bollar och gå fint med minigris
som belöning. Så jag hängde på det och strunade i var och vad älgen hittat på.

Kluriga matte lyckades sen lura mig rejält, jag hängde på husse lite och tittade bort aldelse
för länge och hon var borta. Visade sig att hon krupit in under en dung med små granar,
fick jobba rejält innan jag hittade henne och sen fick jag kämpa för att hitta minigrisen
som jag kastade ifrån mig under letandet efter matte.

När vi närmade oss bilen sen fick husse och matte fnatt, de rusade bort till bilen,
slängde upp bagageluckan och kastade sig i på sina platser och stängde dörrarna.
Jag sprang runt bilen två-tre varv sen hoppade jag upp i min bur… Då kom de ut och stängde
buren och sen åkte vi hem. Undrar om de har något med att göra att jag
de senaste gångerna har liksom kommit på andra tankar när det varit dags för att hoppa
upp i bilen och liksom bara kollat läget, det gjorde jag inte idag – de lurade mig!

De har gått och köpt en bur till mig!! är de inte kloka. Först hade de hemma
en pytefnask storlket (anpassad till boxer – icke) nu har de hittat en något större
då säger att den rymmer en GD eller så men jag tycker den knappt rymmer en boxer.

Först ville jag inte gå in i den men matte gav mig en knuff i rumpan och sa att jag fick
gå in så hon också kunde komma in. Sen låg vi och hade lite fredagsmys i buren tillsammans
ja så mysigt var det ju inte…Sådana dumma påhitt.

Fast matte säger att man skulle kunna få plats två boxrar i den bara jag typ lär mig
att jag inte är en jätteboxer..Vad snackar hon om två stycken men det är ju bara jag här.

Tittar man sen hur det ser ut när jag står upp ser man ju tydligt att man inte kunde
haft en mindre variant.. eller hur!!

Gillar inte detta alls, min matte hon är inte alltid hemma. Numera är hon borta
ca 2 gånger per vecka. Fattar ni liksom hur det är för en annan ???

Idag hade vi en liten incident, ja moster kom på besök (utan Tigee spindelmannen vilket
ju är lite tråkigt men men) och så hade hon dörren öppen. Jag såg vad hon inte såg
den där tollar-baben. så innan hon han reagera (eller matte heller för den delen) var
jag ute och kastade mig bort för att kunna få hälsa på henne. Men man får inte hälsa på henne
och jag fick en spark i sidan istället, och samtidgit kom matte och moster ångande
och försökte fånga in mig.. men just då var jag lite uppjagade och stressad och hörde
inte ett smack – men de fick tag i halsbandet och sen fick jag gå in och sen bara åkte
matte sin väg och övergav mig nästan hela dagen.

Men nu är jag inte bara en buspojk för innan idag så kom jag ut i trädgården och såg
kaninen innan matte och jag stannade så fint och stod still utan att matte ens sa
ett ljud. Försökte beklaga sorgen också, men vet inte om den förstod…

Lite stil och så när man kopplar av kan man ju faktikst ha