Egentligen är jag nog en jakthund.. fast jag får inte leva ut mitt riktiga jag.
Så här vi då varit ute på en lång och härlig morgonpromenad med massa träning också.
Det ska sittas, stannas, liggas och gå fint. Det sista är svååårt! Så var jag kopplad
när vi gick på gatan och då ser vi kaninen. Jag är jätteduktig och bara tittar till den
och fortsätter att gå, inte det minsta lilla ryck eller så. Sen så går vi hem och
matte släpper mig så jag får rusa in på tomten, samtidigt som bollen kommer flygande. Vi
lekte lite med bollen och sprang runt lite. Då hände det, matte öppnade dörren och sa
‘Nu går vi in’..jag tog två steg mot dörren sen tittade jag mot uppfarten. Innan matte
han reagera fösvann jag som en svart blixt iväg tre tomter ner (där kaninen var) ett
par sekunder senare kommer en kanin i blixtfart farande förbi vårt tomt och matte,
strax efter kommer den svarta blixten efter. Det är attans för jag får nog träna lite
mer snabbhet för jag hinner aldrig ikapp dem, de bara försvinner.. hänger på ett tag
på spåret men sen så springer de så förtvivlat zick-zackigt att det bara inte går
att hänga på något spår..I vilketfall som helst så stod matte där med bister uppsyn och
kopplet i högsta hugg så jag stannade när hon sa till mig sen åkte kopplet på och jag
åkte in.
Så här kan det se ut utanför mitt fönster. Skator och kaniner som kämpar om MINA äpplen.
