Riktigt duktig

De senaste dagarna har jag varit så duktig så.
på våra promenader har jag varit lös, faktiskt även när vi har möt
folk, cyklar och stavgångare. När vi möter hundar så håller matte i mig och det
gör hon nog faktiskt bäst i. Vi har varit och kollat lite efter svamp men hittade inge
däremot var det ett evigt liggande för mig. Så ska jag ligga still medans hon går runt
och kollar läget. Men på ett ställe så reste jag mig upp, matte la ner mig, och
jag reste mig upp igen, kröp längs gräset och frustade.. Inte förrän matte trögpotta
la ner mig för tredje gången såg hon dem.. myrorna som kryllade över hela stället…
Pensionärerna har blivit träningsoffer igen, nu fick jag gå delar av rundan framför dem,
en 5-15 meter framför dem. Det var jobbigt och jag stannade ofta och vände mig om,
matte vände rätt på mig och så fortsatte vi. Sen gick de om mig medans matte höll i mig lite,
och så gick vi bakom.. oj det var nästan ännu jobbigare….pust.. sen skulle vi gå
förbi dem. Matte hojtade till oss sa nu går vi förbi, men alla hörde inte det.och det
blev lite mycket för mig när vi gick så hemskt nära att matte gick axel mot axel med dem
att jag faktiskt hoppade till och hälsade lite på dem.. matte sa till och sen mutade hon mig
medan vi gick förbi och jag hängde på så fint så.
Jag har också varit lös på tomten, men nu är det ju bara så att jag måste kolla in läget
hur det står till här runtomkring. Så jag väntar till matte tittar bort eller ner i sin bok
och sen smyger jag bort till infarten bakom häcken och sen springer jag. Det är skoj.
Fast det är inte lika skoj när man sen kommer tillbaka efter en liten minut och matte håller på
att försvinna..men hon försvann ju inte helt. Så jag dristade mig faktiskt till att smita
en gång till.. var inte borta mer än en minut men när jag kom tillbaka satt matte inte
i sin stol och huset var stängt. Jag sprang runt och kollade läget men hittade ingen ingång
och ingen matte. även om jag inte såg henne tror jag hon såg mig… för efter ca 10 minuters
av svårt vånda för mig så sprang jag än en gång runt huset för att kolla om den dörren
var öppen men det var den ju inte och när jag sen kom tillbaka så satt matte där i stolen
igen och läste i sin bok. Märkligt.
Men det fick mig att tänka till och sen stod jag och tittade bort mot uppfarten och så på
matte länge länge, innan jag bestämde mig för att lägga mig på min filt istället. Senare hade
jag itne så mycket val för linan kom på igen.