Voff, voff här står jag aldelse ensam och sorgen griper mitt hjärta. övergiven, ensam
oförstådd. För en liten stund sedan var jag inte ensam för då kom Anna, brosan Charlies
matte. Hon hälsade på mig och kelade med mig. Jag hoppade som en energisk dåre men va då.
Nu vet jag ju vem det är som har kissat på min lyktstolpe, min grästuva osv. Jag pratade
och pratade och så mysigt. Vet ni vad som händer sen ??
De har fräckheten att bara lämna mig i min lina och gå över gatan till ett annat hus
och där gullade min matte med brossan Charlie medans jag stod själv. Så efter ett tag
skällde jag ut min hjärtesorg över att ha blivit berövad min matte, inte för att jag
såg henne men då hojtade matte till mig att hon skulle komma snart och att det inte
var någon fara…. någon fara ?? Jag kan dö av bortglömdhet och ensamhet…..
Nu blev det inte så får matte och Anna kom tillbaka och så lånade Anna mitt utställnings-
koppel. Fniss Charlie, ska du ha en kul stund och träna.. själv ska jag gå och lägga
mig och mysa i gräset, nu när min matte är tillbaka.