Jag har inte lycktas glömma att grannen hade en kaninbur på sin altan.
Men idag när jag stack dit för att kolla in kaninen fanns där ingen bur.
Tog då en vända runt de andra trädgårdarna för att leka efter den, det enda
jag hittade var en konstig sak. typ en arg matte som hade svårt att artikulera
vad hon tyckte om mig och mitt smitande. Så väl hemma igen skulle jag gå in.
Men nu är det så att det är vår och jag vill vara ute hela tiden, så jag stack igen.
Snacka om fågelholk när man kollade på matte. Men säg det roliga som vara i all evighet.
Matte kontrade med att vråla HEJDå, HEJDå och sen försvann hon. Attans så jag efter
för att kolla vart hon tagit vägen hittade henne inte. Efter ett tag kom hon fram ur
bilen.. lurig hon är.
På dagens promenad tycker jag faktiskt att matte ställer för stora krav, jag ska
göra så hit och så dit… så jag blev trött på all krav så när vi mötte två damer sprang
jag ifrån matte, vägrade stanna och hopp hälsade lite på dem istället..
När matte kom fram och fick tag på mig sa hon inte ett ljud, konstigt att hon kunde bli
så tyst. Hon bara bad mig lägga mig ner, tror inte det. Det valmöjlighten fanns inte,
för matte hjälpte mig att lägga mig ner. Sen gick vi hem utan att säga ett ljud och
matte gick iväg för att plugga och jag fick vara själv med husse.
Det här med kaniner är jobbigt. Ut i linan för sena kvällspinket jaha vad ser jag då?
Jo två små ‘niner’ och vet ni vad de gör, jo de skuttar ur räckhåll för min lina och
sen sitter de där i belysningen på min tomt och äter lite gräs och så.