Så är vi då ute för att gå en supertidigt morgonpromenad innan
både husse och matte ska iväg. Rätt var det är får jag syn på den.
Den stora fältharen som sitter där mitt på stigen och försöker morna sig.
Då blev jag superpigg, springer iväg efter fältharen. Matte drar iväg långt in i
skogen åt andra hållet. Efter tio minuter har jag fortfarande inte hittat matte
utan springer runt och letar efter henne. Till slut så var hon bara på stigen
igen och när jag kom fram till henne. Så ömkade hon mig, o det var så synd om mig.
och jättesynd om mig.. Då måste det vara de synd om mig.
Men man får väl se det positiva i det, jag fick en rejäl genomrastning…..
Stegen vad ska den användas till??
Jaha, som hinder som jag ska hoppa över, och eftersom stegen är så lång krävs
det lite för att kunna springa runt istället, utan det var bara att hoppa över.
Gick strålande! Förstår inte varför jag inte kunde göra detta på klubben sist.
Lite apportering också men det gick så där, jag menar varför behöver jag hålla
den så länge, eller kanske kan springa iväg och leka med den själv…
Kvällsrundan, det var hemskt vad jag fick stanna hela tiden.
Kan inte alla de andra människorna gå någon annan tid så jag kan få springa lös
utan detta eviga stannandet. Fast en sa att jag var en väluppfostrad hund.
En annan hälsade på mig (klart oförbered på hur jag hälsar lite hoppigt och lite
slemigt…)