Var ute tillsammans med Wilma idag.
Jag drog lite mindre denna gången, men i gengäld
lyckades jag slita mig vid platsliggandet.
(matte blev riktigt nere..) .
Det är ju jobbigt där går hon lös och strosar runt och jag får
gå i koppel klart jag drar och sliter för att komma ifatt henne.
Skulle hon vända sig mot mig eller så säger hennes matte -nej.
Märkligast av allt – hon lyder och strosar på någon meter framför mig.
Efter kvällsrundan när jag äntligen fick springa lös kom vi hem i trädgården
och jag stosade runt. Spannade in på grannens tomt, men gick inte in.
Gick istället bort till matte och fick lite kel och godis.
När det sen var dags för att gå in, då fick jag rycket, rusade bort för att springa
in till grannen, kom precis över på deras gräsmatta. Då kom hon – Draken.
Matte ångade efter mig, vrålade NEEEEEEEEJJJJJ!! KOOOOOOOMMMMMM.
Jag kom helt av mig och gick bort till matte, och då helt plötsligt var hon
min goa matte igen och jag fick massor av berömm och massa smaskigheter..
verkar löna sig rejält att lyssna.