Blääää

Det är vad matte verkar tycka om mig nu. Förstår inte det ..
Först lämnar hon mig ensam hemma, klart att man måste skälla och
berätta för alla i hela kvarteret hur ensam man är.
När matte sen kommer tillbaka var det för att vi skulle ut och spåra,
jaha, två ängsspår á 50 meter. Men jag ville inte alls spåra, hög nos, tankarna på
annat håll. Tog hälften av pinnarna sen var jag för trött (för detta).
Fick lite vatten och sen fick jag leka löst, oj vilken energi det vattnet
gav för jag sprang runt som en vilde och tog upp ett råddjursspår med låg nos,
men jag menar det är ju kul.
Struntade i att komma när matte kallade, så då gömde hon sig i det högra
gräset, låg som en liten boll. Så jag letade upp henne och gjorde en
attakdykning rakt på huvudet. Verkar som om det gjorde ont – i vilket fall
så blev hon inte strålande glad – konstigt !!
På kvällen kom fina lilla Wilma förbi, stannade utanför tomten, amen bruden kom in till mig.
Men matte gick in och hämtade koppel och det visade sig att vi skulle ut och
gå en promenad tillsammans. WOW.. jag drog och slet – givetvis.
Men på det stora hela gick det bra. Vi fick faktiskt leka på ängen och
denna gångern gick det väldigt bra. Jag var framfusig men Wilmasm käftar slog
igen precs bredvid mig så jag lugnade ner mig och vi lekte riktigt bra ihop.
Detta får vi göra om fler gånger!