Idag är det ett år sedan jag kom hit.
De där tvåbenta har inte mycket till luktsinne det märkte vi på dagens rundan.
Rätt vad det var, när vi gick där i skogen, fick jag en doft i näsan.
Jag irrade runt lite, gick fram till ett träd och ställde mig på bakbenen.
Det luktade massor men jag kunde inte se eller nå vad det var som luktade.
Matte sa att hon såg att det var ett ben från ett rådjur som någon hängt
upp på en gren i trädet. Jovisst att hon skulle kunna se vad det var
när inte jag kunde göra det. Hon som inte ens kände doften.