Har aldrig sett matte tappa hakan.
Men det gjorde hon igår. Vad då, de satt och åt pizza
vid det låga bordet, och jag bara stod bredvid, att jag
sen slickade mig om munnen och tungspetsen bara råkade komma
hela vägen bort till pizzakanten, kan väl inte jag hjälpa.
Matte blev helt chockad, fick tefatsögon och hakan trillande ner till
golvet. Men innan hon han säga något hade jag redan kastat mig upp i soffan
och gav matte den största puss man kan tänka sig. Så klarade man sig
undan det förmaningstalet.
Matte har fått någon konstig ide. Mitt när vi är ute på våra
promenader. Då ska vi träna sitt eller ligg. Det händer inget kul
jag ska bara sitta/ligga helt still lääänge. Reser jag på mig så
sätter/lägger matte bara ner mig igen – tråkigt men jag börjar vänga mig.